Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på propositionen och reservationerna.
Precis som Anders W Jonsson vill jag säga att den solidariska finansieringen av hälso- och sjukvården med en finansiering av såväl offentlig som privat vård av hög kvalitet på lika villkor är grunden.
Men nu har vi privata sjukförsäkringar. Det är främst arbetsgivarna som står för dem. De står för 72 procent. Sedan finns det gruppförsäkringar som utgör lite över 20 procent. Det är en väldigt liten andel som utgörs av enskilda personers försäkringar.
Varför har vi då detta? För att förstå detta måste man analysera vad det är för behov som den generella hälso- och sjukvårdslagsbaserade hälso- och sjukvården inte tillgodoser. Då gör jag som jag brukar och öppnar historieboken.
Fram till 70-talet erbjöd företagen hälso- och sjukvård för sina anställda och deras familjer. Detta fungerade pragmatiskt och praktiskt. Väldigt många var nöjda. Men sedan skulle hälso- och sjukvården för företagen omorganiseras. Man tog bort sjukvårdsdelen från företagen, och det som blev kvar blev hälsovård och hade alltså en helt annan inriktning. Det förutsattes att de anställda skulle få all den hjälp de behövde på vårdcentralen.
Detta funkade dock inte. Dels hade vårdcentralerna inte resurser att ta emot alla patienter, dels låg vårdcentralerna geografiskt fel i förhållande till arbetsplatserna. Då började detta försäkringssystem att växa fram. Företagen var angelägna om att de anställda snabbt skulle kunna få enklare halsflusser och annat åtgärdat. En viktig del var också rehabilitering, så att man skulle kunna komma tillbaka till arbetet så fort som möjligt. Detta är en av grogrunderna för det försäkringssystem som har vuxit fram i Sverige. Det ser annorlunda ut än de privata försäkringar som har vuxit fram i andra länder.
Det handlar alltså om behov som inte kan tillgodoses, vilket förorsakar köer i den vanliga hälso- och sjukvården, och om de problem vi har haft med uppbyggnaden av primärvården. Detta tycker jag att man ska ha med i diskussionen. Det är alltså behovsstyrt, och det har blivit bra också för de anställda.
Det talas här om vad vi ska utreda. Vi kanske ska utreda företagshälsovården och arbetsmedicinen och se hur vi kan få en effektivare ordning där. På det sättet kan vi avlasta vårdcentraler och sjukvård från ett patienttryck som de i dagsläget inte klarar av och kanske också göra det bekvämare för patienterna att, som förr, gå till sjuksköterska, läkare eller sjukgymnast inom arbetsplatsens väggar. Alla ville inte gå dit - en del ville inte synas i sjukvården utan valde primärvården. Men jag tycker att det är denna typ av utredningar som vi bör fundera över. Vi har en hälso- och sjukvård med stora problem. Vi har talat om detta tidigare i den här debatten, som nu alltså blir lite av en allmän hälso- och sjukvårdsdebatt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård
I går var några av oss på Läkarförbundets fullmäktige. Där delades det ut ett stort pris till chefen för S:t Görans sjukhus, det privatledda sjukhuset, för den effektivitet och det ledarskap som har visats där. Vad är det man gör där och uppenbarligen också i Bollnäs men som man inte klarar på andra håll? Borde vi inte lära oss av denna framgångsrika hälso- och sjukvård? Detsamma gäller också vårdcentralerna.
I socialutskottet har vi varit på studiebesök och har kunnat se skillnader mellan offentligt och privat driven öppenvård, och vi kan sätta positiva förtecken för den privat drivna. Där finns en idérikedom och också en bättre flexibilitet när det gäller att utveckla nya idéer. Vi har varit inne på detta område tidigare och just gjort jämförelser mellan vårdcentraler - mellan dem som har behov av många stafettläkare och dem som inte har några stafettläkare alls. Vi har i socialutskottet haft en utfrågning om detta. Där visade det sig tydligt att när de som arbetar på vårdcentralen har ansvar för ekonomin och patienterna och dessutom kan organisera vården på ett sätt som passar dem minskar personalomsättningen och sjukskrivningarna. Sjukskrivningar blir det när man är för infekterad för att möta sina patienter.
Flera har tagit upp frågan om prioriteringar. Det finns ju inget som talar för att detta åsidosätts genom att det finns privata försäkringar. Det har ingen kunnat påvisa. Jag tycker att det finns en mycket viktigare prioriteringsfråga att ta upp, nämligen undanträngningen av patienter med sällsynta diagnoser och svåra sjukdomar som kostar mycket att behandla till förmån för patienter som är många och som har enklare hälsoproblem. De många med lindriga sjukdomar ställs mot patienter med svåra sjukdomar som kräver stora resurser. Detta tycker jag är ett mycket stort etiskt problem i hälso- och sjukvården som vi måste ta oss an.