Herr talman! I detta anförande vill jag lägga tonvikten på barnens situation. Jag börjar med översynen av vårdnadsreglerna. Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Vi har inte kommit så långt med 2006 års vårdnadsreform, som syftade till att få bättre samarbete mellan föräldrarna och att minska antalet vårdnadstvister som går till domstol. Det har i stället tenderat att bli precis tvärtom: Målen som går till domstol har ökat. Det är bedrövligt sett ur ett barnperspektiv.
Regeringen har inte kommit med något initiativ när det gäller konfliktlösning vid vårdnadstvister. Ni har suttit i sex och ett halvt år vid regeringsmakten, och det finns fortfarande inget initiativ. Vi hör alltid samma sak från Alliansen: Vänta, vänta - regeringen har tagit och kommer att ta initiativ för att följa upp och utvärdera vårdnadsreformen från 2006.
Jag tycker att vi har väntat för länge. Barnen har väntat för länge. Det är bara trist att konstatera detta. Ni borde väl kunna tala om eller i alla fall ge ett hum om när det beräknas komma något initiativ från er sida. Det gäller barn som själva inte kan föra sin egen talan. Barn står mellan sina föräldrar när de är i en konflikt, och jag tror att dessa barn bara hoppas på att föräldrarna ska sluta bråka. De önskar att få en lugn och trygg vardag. Det är dags att komma till skott. Man ska inte dra detta ytterligare i långbänk. Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna menar att detta att verkligen se till barnets bästa är att arbeta med medling mellan föräldrar. Att arbeta med konfliktlösning är det som gagnar barnet bäst.
Dessa föräldrar vill naturligtvis sina barns bästa, herr talman. Men de ser inte detta vid en separation, då känslor som kan uttrycka sig som sorg, vrede och till och med hat blandas ihop och tar över. Svallvågorna blir allt högre, och ljuset blir alltmer dunkelt.
Det finns i dag en otroligt bra modell som har praktiserats i Norge under en längre tid. Föregående talare tog upp den - den så kallade Trondheimsmodellen. Det är en modell som också några av våra domstolar i det här landet praktiserar, bland annat vid Södertörns tingsrätt i Huddinge kommun. Detta har medfört goda resultat för både föräldrar och barn.
Föregående talare tog upp vad modellen bygger på, så det behöver jag inte repetera, herr talman. Arbetssättet med Trondheimsmodellen har visat sig vara framgångsrikt. Därför anser vi från Vänsterpartiets sida att det så fort som möjligt bör permanentas även här i landet. Regeringen kan inte ytterligare dra ut på tiden. Kom nu med ett initiativ, för detta drabbar barnen i vårdnadstvister! De har väntat tillräckligt länge nu.
Vi vet att konflikter mellan föräldrar är skadliga för barnet. Det kan många gånger vara totalt förödande och få långvariga konsekvenser att bli indragen i dessa. Konfliktlösning mellan föräldrar, och inte en dom, är det bästa alternativet. Kom till skott nu, Alliansen - låt det inte gå ytterliggare ett år innan något händer!
Herr talman! Jag ska säga några korta ord om de motioner som vi har berett i förenklad form. Tidigare talare, Jonas Gunnarsson från Socialdemokraterna, var också inne på en föräldraskapspresumtion - att säkerställa barnets rätt till båda sina föräldrar oavsett kön. Utredningen lades fram 2007. Det är sex år sedan. Jag kan bara konstatera att ännu har ingenting hänt. Utredaren lägger fram ett förslag om att lagstiftningen ska vara könsneutral, det vill säga att den ska gälla lika för likkönade och för olikkönade på samma sätt som gäller vid faderskapspresumtion.
Man ställer sig hela tiden frågan: Varför har inget hänt? Var sitter stoppet? Det skulle jag gärna vilja ha reda på. Är det kanske Kristdemokraterna, som brukar stoppa de här frågorna, som är klossen? Eller är ni allihop bromsklossar i frågan? Varför ska likkönade föräldrar fortfarande tvingas genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par? Det är diskriminerande.
Återigen: Sätt lite fart under galoscherna och kom till skott! Jag tycker att ni i samma andetag kan passa på att komma fram med ett initiativ gällande fler än två vårdnadshavare. Då skulle jag bli riktigt glad.
Herr talman! Namnlagskommittén är också en långkörare från er sida. Man såg fram emot att utredningen skulle komma på bordet den 1 mars i år. Nu är det förlängt; nu ska den komma den 31 maj. Utredningen har pågått i över tre år. I en dom från Regeringsrätten 2009 gjordes tolkningen att man har rätt att välja ett namn som jag som person känner är jag - ett namn som ger mig den rätta självbilden. Det var ett välkommet beslut. Men faktum kvarstår, nämligen att namnlagen fortfarande inte har ändrats. Den stämmer alltså inte överens med den dom från Regeringsrätten som föll 2009.
För mig är det självklart att lagen ska möjliggöra för alla att själva fritt välja det förnamn man känner sig tillfreds med - det som är jag. Vi har som sagt väntat i över tre år. Jag såg verkligen fram mot att utredningen skulle komma på bordet. Men ack nej, som jag sade tidigare: Den har skjutits fram ett par månader till. Man kan undra varför just dessa frågor, som vi har tagit upp i förenklad form, alltid tar så lång tid. Denna utredning, Namnlagskommittén, kan väl inte vara den tyngsta av alla utredningar som görs. Framför allt med tanke på att man har Regeringsrättens dom från 2009 i ryggen borde man ha kunnat komma fram lite fortare. Jag beklagar detta, och jag känner med de människor som under så många år har väntat på ett resultat.
(Applåder)