Herr talman! Det är möjligen lite uppförsbacke här. Jag måste igen förklara för Sven-Olof Sällström. Både han och jag står här på golvet i Riksdagshuset. Det är riksdagen som fattar beslut om de arbetsrättsliga lagarna, och det är dem som vi nu håller på och diskuterar.
Det är svårt att förstå vad Sven-Olof Sällström menar. Menar han att den svenska modellen uppstod exakt i det ögonblick riksdagen fattade beslut om just allmän visstid som anställningsform i LAS? Det är en besynnerlig uppfattning i så fall.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar
Det finns många olika lagar som sätter ramarna för det som sedan blir förhandlingar på arbetsmarknaden mellan arbetsmarknadens parter. Detta är en av dem. Den har ändrats, och den kan ändras igen på olika sätt.
Det vi vill göra är att ha starka parter som tar ansvar för lönebildningen. Det finns förslag som flyger genom luften i den allmänna debatten. Det handlar om att staten inte lägger sig i lönebildningen, till exempel.
Vi menar att arbetsgivare inte heller ska få en ensidig rätt att bestämma och inte behöva motivera varför de bryter mot det som är huvudregeln i svensk arbetsrättslig lagstiftning, nämligen tillsvidareanställning.
Sven-Olof Sällström tycker uppenbarligen att det är oproblematiskt att arbetsgivaren kan göra det. Det tycker inte vi, och det är många fackliga organisationer som inte heller tycker det. Det är vad debatten i dag handlar om. Hur ska man göra den avvägningen?
Vi tycker att en avvägning som ger arbetsgivarna vittgående möjligheter att ha personer anställda utan att anställa dem fast trots att behovet finns är en dålig avvägning. Det är en avvägning som infördes av den tidigare regeringen i den form som den finns i dag. Det borde man ändra.