Herr talman! Fredsdagen 1945 sände Sveriges Radio ett klassiskt reportage från Kungsgatan. Med inlevelse berättades om firandet av att det stora kriget nu var över. Journalisten hette Gunnar Helén, och han blev senare partiledare för Folkpartiet.
Jag skulle vilja påstå att ända sedan Heléns dagar har mediepolitiken varit en prioriterad fråga för Folkpartiet, dels därför att det behövs förnyelse av politiken, dels därför att medier spelar en så avgörande roll i en demokrati. Under lång tid var den liberala mediepolitikens främsta mål att öka mångfalden och släppa loss privata medier också inom radio och tv.
Det är svårt att minnas i dag hur det en gång var. Men minns när SVT var ensamt och programmen började först kl. 17. Minns hur man jagade privatradiosändare. Minns upprördheten när TV4 bröt monopolet. Minns hur unga människor låg uppe till sent på kvällen för att lyssna på radio Luxemburgs sändningar med den senaste musiken framburen av dåliga radiovågor. Det är inte länge sedan.
År 1992 lade dåvarande kulturminister, folkpartisten Birgit Friggebo, fram en promemoria om regler och villkor för privatradio. Promemorian föreslog att så många frekvenser som det bara var möjligt skulle frigöras i alla städer där det fanns intresse, minst tio i Stockholm, Göteborg och Malmö. Där skulle de som ville kunna bjuda på en frekvens för att sända lokala program. Marknaden skulle sköta resten. Riktigt så blev det inte, men monopolet var brutet. Mångfald välkomnades.
Världen har förändrats. Medielandskapet har förändrats. Därmed blir också frågorna något annorlunda.
Också i dag vårdar Folkpartiet mångfalden. Till exempel vill vi nu se fortsatta sänkningar av koncessionsavgifter.
Men det är viktigt att också se de nya utmaningarna. Runt 14 procent av befolkningen i Sverige är i dag vad forskarna kallar news avoiders, det vill säga de gör allt för att undvika nyheter och samhällsprogram i tidningar, på radio, tv och internet.
Fragmentiseringen och den frivilliga segmentiseringen ökar. Det innebär i sig också en ökad svårighet att föra ett gemensamt demokratiskt samtal. Lösningen är inte att minska mångfalden, men vi måste fundera en del kring hur demokratin fungerar, hur samtalet förs.
Folkpartiet landar i att den privata radion och tv:n ska ha fortsatt bra villkor och dessutom bättre villkor. Men vi tycker också att public service-företagen framgent ska ha ett brett uppdrag och nå många. Det är ingen omöjlig ekvation; det går att nå båda målen.
Det går inte att definiera vad SVT inte ska göra. Det är bättre att säga att det ska finnas kvalitet och relevans i allt de gör, och gärna bättre uppföljning.
I detta betänkande behandlas flera motioner. Jag tycker att många av dem är mycket bra. Det behövs ökade insatser för digitalisering. Det behövs en ny finansieringsform eftersom det gamla sättet att koppla tv-avgiften till innehav av tv-apparat blir alltmer förändrad. Det behövs mer tv för minoriteter, mer kultur i public service etcetera.
Allt detta och mycket mer diskuteras nu i den stora Public service-utredningen. Det vore oklokt att nu fatta beslut om hur nästa tillståndsperiod ska se ut. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.
I betänkandet lyfts också frågan om SVT:s möjlighet att sända attraktiva sportevenemang. Ett enigt utskott understryker vikten av att den frågan finns med i den fortsatta processen. Så kommer det också att bli. Det är tydigt att Public service-utredningen tittar på denna fråga. Det slogs fast redan i regeringens direktiv till utredningen.
Så här står det i direktivet om sponsring: Kommittén ska lämna förslag på hur oberoendet från kommersiella aktörer kan stärkas ytterligare, till exempel genom en ökad öppenhet och tydlighet avseende sponsring, produktplaceringar och andra kommersiella samarbeten. Däri ingår att utvärdera de nya regler för indirekt sponsring som infördes 2010. Kommittén ska i detta arbete överväga eventuella förändringar samtidigt som programföretagen även i fortsättningen ska kunna tillhandahålla ett brett utbud, vilket även inkluderar större evenemang inom sport, kultur och underhållning.
Utredningen lägger fram sitt betänkande i september. Därefter påbörjas den politiska beredningen om kommande sändningstillstånd, och frågan om sponsring och möjligheten att sända större sportevenemang kommer naturligtvis att finnas med i den diskussionen.
Men jag att tror det är viktigt att vi inte bara fastnar i en sådan diskussion. Mediepolitiken är större än så. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)