Herr talman! Det finns mer än 100 000 kemikalier omkring oss. Kemikalierna finns i princip överallt. De finns i produkter som våra barn leker med, de finns i våra kläder, i våra möbler, i våra bilar, i våra hushåll och så vidare. Alla vi är nog överens om att det är viktigt att vi tar kontroll över kemikalierna.
Det här är ett arbete som har pågått länge. Jag satt tidigare i EU-parlamentet och arbetade fram den version av Reach, den europeiska kemikalieförordningen, som gäller i dag. Jag kan konstatera att det fortfarande finns mycket kvar att göra.
Det positiva i det hela är att i år och nästa år kommer kemikalieförordningen Reach att ses över. Från Sveriges sida har vi chansen att bidra till förbättringar av Reach. Vi från Vänsterpartiet har väckt en konkret kemikaliemotion där vi lägger fram förslag till bland annat hur Reach kan förbättras. Vi kräver till exempel att det ska finnas en verklig substitutionsprincip. Substitutionsprincipen fanns med i Reach ursprungliga form. Den innebar att om det finns en farlig kemikalie ska den ersättas med en mindre farlig kemikalie om den kemikalien har ungefär samma egenskaper. Den principen blev till slut inte gällande i Reach. Den vattnades ur. I dag är det tyvärr så att det finns tusentals farliga kemikalier på marknaden som inte borde finns där. Det borde vara en självklarhet att vi har en substitutionsprincip som fungerar.
Vi föreslår att fler lågvolymämnen ska omfattas av Reach. Vad betyder lågvolymämnen? Jo, vi kan komma ihåg att innan Reach började gälla var det så i Sverige att om ett företag, en användare, ville ta fram en kemikalie på marknaden som vägde mer än 10 kilo omfattades kemikalien av registrering och prövning av dess säkerhetsförmåga. Med Reach har nivån höjts till 1 ton. Det innebär att mängder av kemikalier inte behöver genomgå den säkerhetsprövning de egentligen borde genomgå. Det gäller inte minst de så kallade nanopartiklarna - dessa hundratals, numera tusentals, ämnen som vi inte vet någonting om. Många av dem kan säkert vara bra, men många andra kan bidra till långtgående konsekvenser som vi i dag inte har en aning om. Vi kanske märker konsekvenserna först om 10 eller 20 år. Därför är det viktigt att nanopartiklarna omfattas av Reachförordningen.
Det finns en till helt bärande del i Vänsterpartiets kemikaliepolitik, nämligen rätten för enskilda medlemsländer att gå före och driva på kemikaliepolitiken. Vi ska inte stå passivt och vänta på att någonting ska hända i Bryssel. Det är tyvärr precis vad vår borgerliga regering gör just nu. Om vi identifierar att det finns en kemikalie vi inte tycker om, om forskarna säger att den kan skada människor, djur och miljön, ska vi förbjuda den eller reglera den på annat sätt.
Det finns ett bra exempel för oss att luta oss mot, nämligen kemikalien i jordbruket som heter parakvat. Vi i Sverige hade ett förbud mot bekämpningsmedlet som vi införde i början av 80-talet. När Sverige blev EU-medlem tvingade EU Sverige att godkänna parakvat i jordbruket igen. Sverige tog strid mot parakvat. Vi kunde visa att det är ett dåligt bekämpningsmedel som leder till stor skada för människor, djur och natur. Vi kunde återinföra vårt förbud, och sedan lyckades vi få hela EU att införa ett förbud mot parakvat. Precis så ska vi arbeta. Precis så kan vi arbeta om vi har en regering med ambitioner.
Vi vill därför att regeringen driver på för ett totalförbud mot den hormonstörande kemikalien bisfenol A. Regeringen har föreslagit ett begränsat förbud mot bisfenol A, men det gäller bara i produkter där barn kommer i kontakt med ämnet. Vi vet i dag att bisfenol används i kvitton och inom byggindustrin. Bisfenol används när rör ska förbättras. Så kallad relining används på rörens insidor. Den kan innehålla bisfenol A. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet att man ska få göra eftersom det är ett farligt ämne.
Vi vill förbjuda perfluorerade ämnen som ofta finns i papper, textilier och impregneringsmedel. Det handlar om reproduktionsstörande ämnen och är enligt oss helt onödiga ämnen som det finns alternativ till.
En annan vanlig sak är att silver används alltmer i kläder. Silver lär ha den förmågan i kläder att stöta bort illaluktande dofter, svett och annat. Samtidigt har silver den negativa effekten av att vara extremt giftigt, inte minst för fiskar och andra djur som lever i vatten. Vi vet ännu i dag inte riktigt vad det som håller på att bli en storskalig användning av silver i kläder kan leda till för människor, men det är något som vi tycker måste regleras.
Det här är konkreta förslag som vi lägger fram i vår motion. De flesta av förslagen finns formulerade i reservationer i betänkandet. Jag tycker att i synnerhet reservation 1 är viktig, och jag vill därför yrka bifall till den.
Jag vill också slå ett slag för det som Vänsterpartiet föreslår, nämligen att vi måste stärka det internationella kemikaliearbetet. Många av de kemikalier som vi i Sverige sätter ut på marknaden hamnar efter ett par år i utvecklingsländer med sämre lagar och skydd mot kemikalierna. Därför är det viktigt att det inrättas en kemikaliepanel på internationell nivå med oberoende forskare som kan driva på kemikaliearbetet. Man kan hämta inspiration från klimatpanelen, där det finns oberoende forskare som driver på klimatarbetet, och man kan göra på ungefär liknande sätt i kemikaliearbetet.
Avslutningsvis vill jag konstatera att jag har talat en hel del om miljön och en hel del om oss människor, oss konsumenter, som exponeras för kemikalierna. Det här är väldigt goda argument för att vi ska reglera kemikalierna mer, att vi ska införa regelrätta förbud där det behövs.
Men vi ska inte heller glömma de hundratusentals arbetare som arbetar inom industrin med kemikalier och som utsätts för stora mängder kemikalier varje dag i sitt arbete. Det handlar om personer som när de blir lite äldre kan känna att de får ont i sina leder eller ont i hela kroppen. De kanske har utsatts för akut metallförgiftning exempelvis. Andra arbetare drabbas av cancer eller allergiattacker och så vidare. Just för arbetarnas skull tycker jag att det är viktigt att vi verkligen tar tag i de här frågorna.
När jag arbetade med de här frågorna i EU-parlamentet var det glädjande att fackföreningarna var väldigt pådrivande just i fråga om att reglera kemikalier. Jag hoppas att vi nu på svensk nivå kan hitta ett större samarbete för att ta tag i de farligaste kemikalierna och se till att förbjuda dem och sedan att vi ska verka på EU-nivå för att få en bättre kemikalielagstiftning än den som vi har i dag.
(Applåder)