Herr talman! Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 18 om kemikaliekontroll. I betänkandet behandlas ett antal motioner från den allmänna motionstiden som tar upp bland annat EU:s kemikalielagstiftning Reach, det nationella kemikaliearbetet, bekämpningsmedel, nanoteknik och kemikaliekrav vid upphandling.
Det är en stor blandning av frågor, och i betänkandet finns det ett antal socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2.
Herr talman! Kemikalier finns runt omkring oss och överallt. I dag finns det över 100 000 registrerade kemikalier, och man kan säga att de finns i stort sett överallt i vårt moderna samhälle. Vissa kemikalier är farliga för hälsan, för vår omgivning och för vår natur. Andra är helt ofarliga och påverkar varken levande eller döda ting.
Många av dem är av naturlig karaktär och finns i vår omgivning och i vår natur fast kanske inte riktigt i de koncentrationer som vi människor har tagit fram dem i.
Jag tycker att samhällsdebatten kring kemikalier i mångt och mycket är alldeles för liten. Vi skulle behöva diskutera kemikaliefrågan mycket mer. Det händer med jämna mellanrum att man får se olika typer av skräckrubriker i tidningarna om enskilda ämnen som har påverkat någon eller några eller som skulle kunna påverka någon eller några. Men samhällsdebatten dör oftast lika fort som tidningarnas intresse.
Jag tycker att vi bör ha en ständig kemikaliedebatt. De effekter och framför allt de kombieffekter som olika kemikalier kan ha på vår omgivning, på oss människor och på vår natur skulle nämligen behöva utredas mycket mer. Framför allt skulle vi behöva få en mycket bättre kontroll av och förståelse för hur de här olika effekterna faktiskt påverkar oss.
Här finns det mycket kvar att göra. Jag tror till exempel att väldigt få människor är medvetna om vilka kemikalier eller olika typer av ämnen som en stor del av de produkter man köper i dag innehåller. Det är oerhört problematiskt att man som konsument i dag inte riktigt vet eller har kunskap om vad olika produkter, från en mobiltelefon till en smörgås, kan innehålla.
När vi pratar om kemikalier och framför allt om att begränsa kemikalier i vår vardag ska man också vara medveten om att det skulle få ganska stora konsekvenser, för utan kemikalier och utan de tillsatser som finns tror jag att vi skulle ha svårt att sammanbinda det moderna samhället, den stressiga vardagen och det liv vi lever i dag. En hel del kemikalier har ju positiva egenskaper, till exempel som att öka livslängden på ett antal livsmedel och göra vissa produkter mer färgglada.
Det finns också egenskaper som skyddar mot brand, fukt och så vidare, och när man diskuterar vilka kemikalier som ska finnas och inte finnas i samhället är det också viktigt att fundera på hur det kommer att påverka det samhälle vi har byggt upp. Den balansgången är oerhört svår att hitta i ett system där vi både har säkra och fungerande kemikalier samtidigt som vi måste vara trygga med de produkter vi använder oss av.
Kemikaliers fördelar måste vägas mot nackdelarna, och vi måste hela tiden ha respekt för vad som komma skall. Problemet som jag och Socialdemokraterna ser är att kemikalieanvändandet i dag ökar. Det kommer nya kemikalier, och ett av de problem som dykt upp på sistone är att när en kemikalie förbjuds skapas en ny med exakt samma egenskaper för att kunna nyttjas under den korta perioden tills kemikalien återigen blir förbjuden. Ett annat problem är när industrin i många fall använder sig av kemiska råvaror i stället för naturliga råvaror för att göra produkter billigare utan att egentligen informera konsumenterna om dessa konflikter och problem.
Vi behöver som sagt en säkrare kemikalieanvändning. Kontrollen och tillsynen på det här området är oerhört viktig, och jag tycker att det behöver göras mer. I dagens samhälle finns det kontrollmekanismer, men de är inte på något sätt tillräckliga. Framför allt tycker jag inte att man informerar tillräckligt mycket om olika typer av kemikalier och hur de kommer att påverka både oss och vår närmiljö. Jag anser därför att det behövs ett mer transparent och tydligt uppföljningssystem för hur våra kemikalier tar sig genom våra kretslopp och framför allt genom samhällssystemet.
Herr talman! I betänkandet finns ett antal motioner som behandlar EU:s kemikalielagstiftning Reach. Det är oerhört viktigt att vi har ett internationellt samarbete, men det är också viktigt att detta samarbete hela tiden utvecklas. Reach har på många sätt inneburit en positiv viljeinriktning inom EU, men det finns fortfarande väldigt mycket att göra.
Här tycker jag att Sverige fortfarande är alldeles för passivt. Regelverket behöver skärpas, och principer om att ersätta farliga kemikalier med mindre farliga kemikalier måste intensifieras. Det handlar om att vi måste öka takten när vi analyserar vilka ämnen som är farliga. Vi måste sätta upp fler ämnen på den så kallade kandidatlistan, och vi måste se till att kontrollen och efterlevnaden av Reach förbättras. Jag tror att vi framgent måste arbeta för att utveckla Reach till någonting mer än det är i dag.
Herr talman! Jag går vidare till miljömålen och framför allt miljömålet om en giftfri miljö. Regeringen fattade nyligen beslut om ytterligare 13 etappmål för att uppnå miljökvalitetsmålen. Regeringen och miljöministern slog på stora trumman i förra veckan och menade att nu visar man handlingskraft och kommer med ett antal konkreta förslag som kommer att lösa problemen med att nå de olika miljömålen.
Det som är mest förvånande är att dessa 13 etappmål i stort sett är identiska med de etappmål som Miljöberedningen föreslog i december 2010. Har regeringen inte kommit längre? När ska vi få se något mer än bara mål? Regeringen pratar väldigt mycket, men det händer väldigt lite.
De etappmål som vi har sett nu är i många fall bra, men de borde för länge sedan ha lyfts fram och gjorts till mål. Framför allt: När får vi se åtgärder? När får vi se styrmedel, och när får vi se skarpa förslag om hur dessa mål ska kunna efterlevas och uppnås? På det här området som på så många andra områden finns det mål, men det finns inga styrmedel och inga skarpa förslag om hur vi ska nå upp till dessa mål.
Senare i vår kommer Miljömålsberedningen att lämna ett betänkande till regeringen vars syfte är att hitta ett antal punkter kring hur vi ska nå miljökvalitetsmålen, bland annat målet om en giftfri miljö. Den slutsats man redan nu kan dra är dock att man inte kommer att nå det mål som är satt till 2020. Regeringen och miljöminister Lena Ek har sagt att just målet om farliga ämnen är ett av de områden som regeringen har prioriterat och ska prioritera absolut mest. Men varför händer det då ingenting? Om det här är ett av regeringens mest prioriterade områden, varför får vi då inte se några konkreta åtgärder? Varför får vi bara se mål som vi för länge sedan visste att vi borde ha antagit i den här kammaren?
Herr talman! Enligt Naturvårdsverket kommer Sverige endast att uppnå två av de nationella miljömålen till 2020 - Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö. Övriga mål tror man inte att vi kommer att uppnå om det inte tas ordentligt tag i att skapa styrmedel och ordentliga konkreta förslag som ger effekt.
Regeringen och miljöministern har högt satta ambitioner, men när ska vi få se något konkret så att vi kan nå dessa mål?
(Applåder)