Herr talman! En viktig utgångspunkt för kemikaliekontroll och kemikalielagstiftning är att vi måste ha de mest utsatta och de mest sårbara som måttstock för vårt arbete. Därför är det för mig som kristdemokrat självklart att lyfta in barnperspektivet i sammanhanget, vilket flera talare här före mig har gjort.
Det är barnen, de äldre och andra av olika skäl känsliga individer som vi måste utgå från när vi formulerar regler och nivåer för kemikalier och för vad som är tillåtet. Det gäller nationellt, på EU-nivå och globalt.
Herr talman! Det är viktigt att vi inte för in nya skadliga kemikalier i kretsloppet. Få av oss har en aning om hur många kemikalier vi dagligen omger oss med. Det gäller allt från tvålen, tandkrämen och handduken till färgerna i våra kläder och vad frukt och grönsaker behandlats med för att även efter att ha färdats över halva jordklotet se så fräscha ut när de når våra kök och kylskåp. På det sättet skulle jag kunna fortsätta att räkna upp vad vi omger oss med.
Även tidigare i vår historia har det funnits kemikalier runt om oss men aldrig i samma omfattning som nu. En del av kemikalierna är faktiskt naturligt förekommande, som en del talare före mig här i dag berört. De kemikalierna har funnits, kommer att finnas och ska finnas där.
Men i dag har vi möjlighet att skapa nya ämnen på ett sätt som ingen kunnat före oss. Vi kan förfina naturliga ämnen på olika sätt. Jag ser att sverigedemokraten redan lämnat vår debatt här. Jag kan ändå inte låta bli att kommentera och uttrycka min oro över den något nonchalanta syn som jag tycker framfördes när det gäller nanopartiklar och ämnen i nanoform. Många av dem är nyttiga, och många av dem kommer att behövas. Men många av dem är också skadliga. I dag vet vi inte tillräckligt mycket om vilka konsekvenser de kan få.
Det vi vet - utskottet hade för ett tag sedan möjlighet lyssna på KemI - var just att ämnen i nanoform har en helt annan påverkan än i den traditionella form som vi är vana vid att se och använda dem. Därför är det viktigt med en restriktiv lagstiftning och med tydlighet om vad som är tillåtet att använda. Detta behöver Sverige på internationell nivå, globalt och i EU, jobba med. Det gör vår nuvarande miljöminister på ett förträffligt sätt. Inte minst det som nu hänt kring det som Roger Tiefensee nämnde om att återigen sätta Stockholm på kartan renderar för mig och många andra i ett hopp om att vi också fortsättningsvis kan vara de föregångare vi varit.
De miljömål som denna kammare beslutat är inte enkla att nå och skulle inte vara enkla att nå. Men det behövs också en konkretion. Det ansvaret har Miljömålsberedningen.
Jag har både glädjen och förmånen att få vara Kristdemokraternas representant i det arbetet och kan konstatera att världen inte blir enklare för varje möte i Miljömålsberedningen. Den blir i stället mer komplex och mer svårtydd. Men avsikten med Miljömålsberedningens arbete var väl att vi skulle få tid för att grotta ned oss i frågorna på ett sätt som vi normalt inte kan i denna kammare. Kanske ger vi oss inte heller i andra sammanhang den möjligheten.
Dessutom har vi tillgång till svensk och även internationell expertis på området - detta för att tillsammans komma fram till det som måste vara långsiktiga mål och långsiktiga strukturer för att komma till rätta med det hela.
Att då, likt Socialdemokraternas företrädare, tala om allt nu, genast, och om varför det inte hände i går, tycker jag är att ge de här frågorna en annan betoning än de är värda när det gäller det som bör göras. Det har nämligen skett en hel del under processens gång. Myndigheterna är inte stilla i väntan på att vi gör saker i denna kammare. Miljömålen gäller. Tidigare etappmål, i annan tappning och med andra begrepp, gäller. Man jobbar frenetiskt vidare på det här.
Herr talman! Viktigt att skjuta in är också att vi som konsumenter kan göra skillnad. Kan vi nu konstatera att det finns kemikalier, till exempel silver i våra träningskläder, kan vi väl göra där som vi gjorde när det gällde klorblekning av papper. Köper vi inte produkterna kommer de inte att finnas på marknaden. Det kommer då att finnas aktörer som ser en affärsmässighet i att lansera saker som produceras på ett annat sätt eller som inte innehåller ämnen som vi ser som skadliga.
Det är oerhört väsentligt att vi
inte
gör som vi för något år sedan höll på att göra när växtskyddsmedel var uppe till diskussion här i kammaren och i medierna. Vi höll på att omöjliggöra för lantbrukare - inte minst i det län som den kollega som nu kommer in i kammaren kommer från, nämligen Kalmar län, Öland - att producera livsmedel här i Sverige.
Vi höll på att förbjuda ämnet och därmed göra två saker: exportera problemet utomlands och omöjliggöra en fortsatt utveckling av lantbruk och företagande i Sverige - helt i strid med det övergripande miljömålet om att
inte
se till att skjuta problemet utanför nationens gränser.
Generationsmålet är tydligt: Vi ska se till att städa hemma och internationellt, inte transportera problemen utanför nationens gränser för att sedan påstå att vi löst problemen.
Därför är det väldigt viktigt att vi, som Roger Tiefensee tidigare var inne på, tydligt jobbar med framtidens Reach, att Miljömålsberedningen där tar initiativ och ser till att få till stånd att Sverige kan driva på så att vi får en översyn som blir tydligare och så att redan befintlig lagstiftning implementeras på ett sådant sätt att vi kan gå vidare med att fasa ut farliga ämnen och farliga grupper av ämnen. Vi har en miljöminister som lovat gå i täten för det arbetet.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anders Andersson (KD).