Herr talman! Jag glömde svara på en av de sista frågorna. Det står beskrivet i betänkandet att arbete pågår inom EU - och Sverige är pådrivande - för att hitta lösningar på textiliesidan när det gäller vilka kemikalier som används. Det är ett arbete som pågår och som jag inte vill föregripa.
Samtidigt vill jag också säga att allt inte var bättre förr. Det fanns en tid historiskt sett när man hade oerhört mycket farligare ämnen i allt från färger till produktion av olika typer av produkter. Det är bly, arsenik och mycket annat som har funnits och som man har kunnat fasa ut. Ibland låter det i debatten som om det inte händer någonting alls. Jag skulle vilja säga att det händer mycket. Det finns också en helt annan typ av vaksamhet i dag och krav från konsumenter som vill veta vad de konsumerar.
Jag tycker därför att mycket har hänt, inte minst vad gäller färger. De som under de kommande helgerna ska måla om sina hus och fritidshus kan välja färger som är mycket bättre än vad de var tidigare. Det finns alltså ett medvetande som går långt utöver frågan om textilier och som handlar om alla kemikalier i samhället.
Det är mycket bra att konsumenterna är pådrivande. Men sedan måste vi, som sagt, Helena Leander, ha detta system eftersom det är ogörligt att varje konsument ska kunna bedöma exakt hur farligt något är eller om det är farligt. För att göra dessa bedömningar behöver vi våra myndigheter och en expertis så att farliga ämnen i produkter kan bytas ut.
Vi har också detta barnperspektiv, som Helena Leander så vällovligt tog upp i sitt anförande. Det är viktigt att vi har ett generationstänkande eftersom det inte är säkert att vi kan fasa ut det som finns kvar i omlopp i vårt samhälle. Det är alltså viktiga frågor.
Herr talman! Jag tycker alltså att debatten är viktig. Det finns många olika delar som vi är överens om. Sedan har vi lite åsiktsskillnader i fråga om
hur
vi ska nå dit och hur snabbt. Men jag lovar Helena Leander att vi är många som kommer att kämpa för ett kemikaliefritt samhälle.