Herr talman! Olika viljor talar Rebecka Le Moine om. Det är det sannerligen. Vi har olika syn på hur skogen ska brukas.
Vi har frihet under ansvar. Det har tjänat oss väl. Det är upp till varje markägare att använda sig av den friheten så länge man håller sig inom lagens råmärken.
Frivillighet är jätteviktigt. Om vi ska skydda mark ska det ske med frivillighet som grund. Det är oerhört viktigt att inte staten återigen kommer och pekar med hela handen och tar sådant som andra äger.
Min kollega var tidigare inne på skogssocialism, och det är precis vad det handlar om när staten kommer och bara tar.
Min familj är själv drabbad av att staten kom och skulle ta mark. Det handlade om vitryggig hackspett och nordisk klipptuss – jag kommer inte ihåg allt vad det var. Vi var ute på tillsyn för att representanten från länsstyrelsen skulle peka på dessa arter. Men man hittade inte en enda art att peka på utan sa: ”Det var lite svårt i dag.” Sedan tvådde man sina händer, och så var den besiktningen klar.
Det där leder verkligen inte till någon form av tillit. Här måste vi lita på skogsägaren. Det innebär också att skogsägaren i första hand ska kunna bruka sin mark. Miljöpartiet har ofantligt mycket mer pengar i sin budget ihop med Vänsterpartiet. De partierna har jättemycket mer pengar än alla andra partier i kammaren.
Herr talman! Man kan strössla med hur mycket pengar som helst, och det finns pengar till allt och i överflöd. Men vi som lever i den verkliga världen och inte lever i en utopi får hålla oss till den budget som vi har och till något som faktiskt fungerar i Sverige i dag. Det handlar om att prioritera. Vi prioriterar att skogsägare ska få bruka sin mark.
(Applåder)