Fru talman! Så spännande är politiken, att den för-
ra fråga jag fick handlade om kvinnor i vården som
vill ha mer tid, och nu kommer en fråga om de kvin-
nor i vården som vill gå ned i tid. Det är ett exempel
på hur individuell frågan om arbetstiden måste få
förbli och faktiskt ännu starkare bli en fråga som var
och en har ett större inflytande över. Barbro Feltzing
och jag har diskuterat många gånger det faktum att
den grupp kvinnor i vården som är mest utbränd och
som har mest skador är de som jobbar sex timmar om
dagen. Det kanske handlar ännu mer om att ge de här
kvinnorna ett större ansvar och större befogenheter
över hur de utför sina arbetsuppgifter och inte bara
tro att en kortning av arbetstiden löser de här proble-
men.
För övrigt har vi en utredning som ska titta på frå-
gan om arbetstidsförkortning och som också ser på
det som är Miljöpartiets stora fråga, normalarbetsti-
den. Den lär vi återkomma till, om inte annat så vid
nästa val.