Herr talman! I dagens debatt diskuterar vi, som vi har hört, kommande års budget för bostadspolitiken och konsumentpolitiken. Jag kommer i mitt anförande att prata om bostadspolitiken. Min kollega Katarina Brännström kommer att prata om konsumentpolitiken.
Vi har i tidigare anföranden hört oppositionen gå till angrepp om bostadspolitiken med många invektiv och stora ord om att de har lösningar på samtliga problem, vilket absolut kan diskuteras.
Vad är det vi ska besluta om i dag?
Jo, först och främst antar vi mål för bostadsmarknaden och för ett hållbart samhällsbyggande.
Målet för bostadsmarknaden är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.
Målet för ett hållbart samhällsbyggande är att fysisk planering, byggande och lantmäteriverksamhet ska vara ändamålsenliga. Syftet är att ge alla människor en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, naturresurser och energi samt ekonomisk tillväxt och utveckling främjas. Hållbart samhällsbyggande ska bidra till att minska påverkan på klimatet.
För mig som moderat och för alliansen är detta tydliga och bra mål som visar vad vi vill uppnå. Vår målsättning är att skapa långsiktiga och hållbara spelregler för bostadsmarknadens aktörer, något som i sig kan vara smärtsamt när en bransch som är van att få bidrag till sina företag för att bygga hyresrätter helt plötsligt ska stå på egna ben. Att effektivisera och finna nya lösningar i sin verksamhet kan vara svårt. Vår målsättning är att vi ska komma upp i ett långsiktigt stabilt bostadsbyggande. Nivån på bostadsbyggandet har under det senaste dryga decenniet varit låg i jämförelse med våra nordiska grannländer. Detta har medfört bostadsbrist i många kommuner under en lång tid, en brist som fanns innan alliansen tillträdde, en brist som fortfarande finns kvar.
Självklart ser vi nu med stor oro på utvecklingen av nyproduktionen, eftersom vi har som målsättning att denna ska komma upp i en högre nivå än vad som har varit fallet under en lång tid. För tillfället är det största problemet finanskrisen och lågkonjunkturen. I början av hösten visade Boverkets prognoser för bostadsbyggandet att det år 2008 skulle påbörjas 37 300 bostäder - siffror som såg riktigt bra ut. Motsvarande siffror för 2009 var 32 000 bostäder. I går kom då en ny prognos från Boverket, vilken verkligen inte såg rolig ut. Där pekar Boverket på att påbörjade bostäder 2008 troligtvis blir 22 500 bostäder, påbörjade bostäder tredje kvartalet har i princip upphört och för 2009 är antalet 16 000 bostäder. Det är mycket bekymmersamt.
Siffrorna ligger på samma nivåer som under åren 2000-2004, då det i snitt påbörjades 19 360 bostäder, men är i och för sig bättre än påbörjade bostäder för åren 1998 och 1999. Men takten måste öka.
Boverket pekar framför allt på två faktorer som gör att det ser ut som det gör. Det ena är minskad efterfrågan av småhus och bostadsrätter på grund av arbetsmarknadens utveckling, vilken är beroende av inhemsk och global efterfrågan. Den andra hänger ihop med utvecklingen på finansmarknaden. Konjunkturinstitutet bedömer att byggindustrin troligtvis är den sektor som drabbats hårdast av utvecklingen. Sektorn har helt enkelt sämre möjligheter att få banklån. Det rör alla parametrar i långivningen, belåningsgrader, topplånerestriktioner, amorteringsvillkor, individuell räntesättning. Problem finns att få byggkreditiv som man tar på en fastighet innan den är färdigställd och den slutliga finansieringen finns på plats.
Utifrån denna information är det mycket bra med det stabiliseringspaket som regering och riksdag har antagit. Det är mycket väsentligt för byggsektorn att finansmarknaden fungerar på ett bra sätt. Den bevakning och uppföljning som pågår från regeringen är därför viktig och bra. Därutöver var Riksbankens räntesänkning väsentlig och välkommen. Det finns vissa tendenser när det gäller de större bostadsbolagen att kreditgivningen under de senaste veckorna börjat bli aningen bättre, vilket kan ses som en liten ljuspunkt i tillvaron. Framför allt kan det ge en skjuts för byggandet av hyresrätter. Även hushållens ekonomi kommer att få en skjuts framåt med sänkta skatter från årsskiftet och med förhoppningsvis sänkta räntekostnader. Det gör att man kanske vågar tro att efterfrågan på bostäder kan öka något. Därutöver kommer regeringens satsningar som presenterades i fredags och i dag. Dock vill jag understryka att vi står mitt i mycket besvärliga tider.
Herr talman! Dåliga tider till trots vill jag understryka att vår målsättning att skapa långsiktiga och stabila regelverk för bostadsbyggandet står fast. Arbetet är påbörjat, och några exempel som jag vill lyfta fram gäller borttagandet av subventioner, sänkning av fastighetsskatten, förbättrade regler för andrahandsuthyrning, ett första steg till förbättrad plan- och bygglag, beslut om att införa en informationsportal om boende, pengar för kompetensutveckling vad gäller plan- och bygglagens tillämpning, hyresgarantier och förvärvsgarantier. Mer är att komma. Här är några exempel: ytterligare förbättrad tillämpning och förändring av plan- och bygglagen, förändringar i hyreslagen, tillval och frånval, införandet av ägarlägenheter och ändrade strandskyddsregler.
Andra bitar som jag tycker är mycket viktiga att lyfta fram är det uppdrag som Statskontoret har fått att göra en uppföljning av tidigare utredning
Skärpning gubbar
som kommer att redovisas under 2009 och den översyn som pågår när det gäller möjlighet till kreditgarantier hos BKN.
Jag kan konstatera utifrån debatten att vi nu står i en skiljelinje för politiken - antingen anser man att det är väsentligt att fortsätta att arbeta för långsiktiga och stabila regelverk, som vi anser i alliansen, eller så anser man att byggindustrin aldrig kommer att kunna bli en väl utvecklad verksamhet med god effektivitets- och produktivitetsutveckling. Från oppositionen verkar man inte tro att industrin kan eller vill, utan deras lösning är att dessa företag ska få skattebetalarnas pengar för att bygga hyresbostäder.
Frågan är då hur mycket. Här går oppositionen skilda vägar. Socialdemokraterna vill i sin budget tillföra 1,35 miljarder under tre år plus 1 miljard i sitt krispaket. Vänstern vill införa en bostadsfond om extrema 100 miljarder på tio år. Och Miljöpartiet vill inte i denna del införa något stöd alls utan vill göra det i en annan del. Frågan är nu vad som kommer att gälla. Kommer Socialdemokraterna att acceptera 100 miljarder, eller är det Vänstern som ska backa med 97 miljarder?
I grunden är frågan om någon på allvar kan tro att ett investeringsstöd kortsiktigt skulle göra att finansmarknaden blir mer stabil så att det blir lättare att låna pengar eller om det krävs ytterligare extremt stora belopp som hotar statsfinanserna. Oppositionen kanske tycker att staten ska betala och låna ut pengar till allt bostadsbyggande och att det är värt antingen helt förstörda statsfinanser eller mycket stora skattehöjningar. Det vore på sin plats att oppositionen tydligt talade om vad som gäller och hur detta ska finansieras.
Därutöver kan vi konstatera att Vänsterpartiet inte har samma bostadspolitiska mål som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har. Enligt uppgift från Vänsterpartiet ska vi inte hänga upp oss på detta, utan de var snabbare i att modernisera målet än vad de övriga två partierna är. Ja, vi får väl se nästa år om man åtminstone kan bli överens om målen.
Herr talman! Vi har miljonprogramsbostäderna, fastigheter byggda från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet, som står inför stora upprustningsbehov. Detta miljonprogram består ungefär till en tredjedel av småhus, en tredjedel av bostadsrätter och en tredjedel av hyresrätter. Vissa fastigheter har underhållits löpande och andra inte. Många av dessa fastigheter har även behov av energieffektiviseringar för att bidra till att uppnå miljömålen om minskad energiåtgång. Det pågår många intressanta projekt ute i landet med arbete med renoveringar och energieffektiviseringar. Att vi nu har fått en sämre efterfrågan på grund av vikande nyproduktion öppnar för att detta arbete kan bli billigare för fastighetsägare då priserna både för jobb och för byggmateriel sjunker, vilket vi får hoppas att fastighetsägare ser som en möjlighet. Dock bygger det på att finansmarknaden tinar upp.
Självklart ser vi med oro på den rådande situationen med minskat bostadsbyggande, eftersom vi under mycket lång tid byggt för lite i Sverige. Jämför vi oss med våra nordiska grannar blir detta bara än mer bekräftat. Detta måste långsiktigt lösas. Vi har en stor ungdomsgeneration som är på väg ut i vuxenlivet. Den måste både få arbete och finna en bostad. Därför är just långsiktigheten så viktig.
Herr talman! Med detta skulle jag vilja yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.