Herr talman! Civilutskottets betänkande över budgetområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik, lägger fast villkoren för bostads- och konsumentpolitiken för de nästkommande åren.
Det här låter betydligt kraftfullare än vad det är eftersom den moderatledda regeringen faktiskt har avskaffat båda dessa politikområden. Till betänkandet finns därför 14 reservationer och 4 särskilda yttranden som bland annat pekar på hur politikområdena skulle kunna återupprättas.
När det gäller anslagsfördelningen har oppositionspartierna valt att inte delta i beslutet, utan vi lämnar i stället var sitt särskilt yttrande där vi redovisar våra respektive uppfattningar om hur anslagsområdet borde ha sett ut.
Herr talman! Den sjukliga konsumtionshysteri som finansierats av ansvarslös utlåningsverksamhet och fantastiska förväntningsvärden kommer inte precis som någon överraskning för den som vågar se kritiskt. Att en finanskris skulle bli en del av resultatet har länge varit ganska självklart. Att det bakom finanskrisen sedan finns en real kris är inte heller någon nyhet för den som vågat se. Flera viktiga råvaror är på väg att ta slut, och det handlar inte bara om olja, koppar och fosfor. Tillgången på rent vatten har på många håll blivit ett mycket stort problem. De tydliga förändringarna av klimatet gör också att till och med försäkringsbolagen börjar tveka att försäkra fastigheter i utsatta områden. Oron har en verklig bakgrund.
Tyvärr använder nu många begreppet real kris på ett i mitt tycke felaktigt sätt i den svenska debatten. Konsekvenserna av finanskrisen beskrivs av många som en real kris trots att det i verkligheten handlar om just konsekvenser av finanskrisen och inte om en kris i sig.
Den verkligt stora krisen består i stället av att de livsuppehållande systemen på vår jord är överansträngda och på många håll utslagna. Krisen består i överutnyttjande av naturresurser och det krassa fundamentet att många av de ändliga resurserna faktiskt är på god väg att ta slut. Det är det som är den verkliga krisen.
När tillgången inte kan mötas av efterfrågan, vare sig i närtid eller på sikt, på grund av att resurserna helt enkelt nästan har tagit slut tenderar priserna att skjuta i höjden både snabbt och kraftfullt. Även om vi naturligtvis ser konjunkturella kortsiktiga prisvariationer är riktningen väldigt tydlig: En verklig och allvarlig brist på resurser kommer att göra det mesta väsentligt dyrare, detta oavsett finanskrisen.
Därför är det viktigt, herr talman, att vi ställer om vårt samhälle utifrån dessa helt nya villkor. Samhällsplaneringen är ett nyckelområde när det gäller att hantera den omställningen. Den största potentialen, menar jag, finns i att bygga om våra byggda miljöer så att onödiga transporter minimeras. Med en genomtänkt struktur kan alla förflytta sig det de behöver och önskar på ett enkelt och effektivt sätt utan någon större klimatpåverkan. Det handlar inte bara om att bygga för de bästa transportsätten, utan det handlar också om hur vi planerar och hur vi använder den byggda miljön.
Upp till 40 procent av de totala ytorna kan i dag tas i anspråk av kommunikationer, i första hand med bil, vilket i sig skapar avstånd som ytterligare ökar behovet av bilar. Bilism skapar bara genom sin existens ett ökat behov av mer bilism. Så kan man kortfattat uttrycka det.
Om man har en planering som utgår från hög tillgänglighet för funktionshindrade, barn och gamla och bra närservice och har som utgångspunkt att promenader och cyklande är de huvudsakliga sätten för närtransporter, då har man goda förutsättningar för att bygga ett hållbart samhälle. Med tydliga stråk för kollektivtrafik blir behovet av bilism minimalt.
Mindre buller, färre farliga partiklar i luften och mindre avgaser ger ökad välfärd, anser vi i Miljöpartiet. Mer naturlig vardagsmotion ger även det ökad välfärd. Miljöpartiet anser även att en ökad satsning på radonsanering skulle rädda många liv. Det är också ett exempel på ökad välfärd.
Att genomföra det av Miljömålsrådets under God byggd miljö föreslagna utvecklingsprogrammet för fysisk planering skulle innebära att vi får ett bra verktyg för den nödvändiga omställning vi har framför oss. Därför föreslår Miljöpartiet just detta.
Vi anser även att det är sorgligt att regeringen inte ger Boverket reella förutsättningar att arbeta med bullerfrågor som man borde. Miljöpartiet föreslår därför även att ett kompetenscentrum för bullerfrågor skapas under Boverket. Totalt väljer vi att öka anslaget för de här sakerna med 215 miljoner per år.
Den lågkonjunktur som just nu slår väldigt hårt mot många sektorer i samhället är ett faktum. Men det är liksom inte bara en vanlig gammal hederlig lågkonjunktur där till exempel räntevapnet har en påtaglig effekt. Den här lågkonjunkturen beror nämligen till viss del även på den tilltagande resursbristen och också på en begynnande förändring av människors värderingar.
För de kommersiella aktörerna är långsiktighet väldigt svårt när råvarutillgången faktiskt riskerar att bli en maktfaktor och de traditionella marknadsreglerna inte längre gäller. Marknadsekonomin har ju omedvetet alltid utgått från att nya fyndigheter dyker upp när de gamla sinar. Men nu sker inte det längre, åtminstone inte i en sådan omfattning att det egentligen har någon betydelse när resursknappheten tilltar. Då kan faktiskt andra överväganden än marknadsmässiga helt plötsligt avgöra pris och tillgång.
En tillräckligt stor grupp konsumenter runt om i den globala ekonomin har också insett det här. De vägrar att fortsätta att vara den konsumerande motor som enligt marknadsteoretikerna ska driva på en fortsatt utplundring av jordens livsfunktioner och därmed också fullborda den totala ekosystemkollapsen.
Den globala utmaningen menar jag kräver ett systemskifte, globalt, regionalt, exempelvis inom EU, och nationellt, men även ända ned på den lokala golvnivån. Jag menar att vi befinner oss i en unik situation, när det gäller både problem och möjligheter. Men åtgärderna i vårt land behöver för den skull inte vara systemfrämmande. Med en kraftfull politisk vilja, med insatser och tydliga mål, eller man skulle kunna kalla det visioner, kan situationen hanteras med de modeller för demokrati som vi har byggt upp i vårt land.
Jag anser att det krävs en långsiktighet i politiken och att populism och snabba poänger, som av väljarna ofta uppfattas som pajkastning, läggs på hyllan. Då pratar jag om en långsiktighet som oftast inte ryms inom några lönsamhetskalkyler utan som har just med byggandet av visioner att göra.
Folkhemsbostäderna och miljöprogrammet är exempel på visioner som har genomförts. Det är klart att det mot den bakgrund som jag har gett kan uppfattas som futtigt att ta sådana exempel, när utmaningarna som vi står inför är så oändligt mycket större än att bygga bort trångboddhet. Men eftersom civilutskottet har ansvar för bostadsfrågorna tycker jag att det kan vara ett bra exempel. Bra bostäder är också en grundförutsättning för hälsa, för utbildning och för välfärd. Det glöms ofta bort, inte minst av den moderatledda regeringen.
Delar av bostadsbeståndet i vårt land är också i stort behov av omfattande underhållsinsatser. Som exempel kan vi ta de så kallade folkhemsbostäderna, 540 000 lägenheter som är byggda mellan 1946 och 1960. Enligt Boverket saknar 400 000 av de här lägenheterna fungerande ventilation och mer än hälften, ungefär 300 000, har så dåliga fönster och så bristfälliga vatteninstallationer att de är i stort behov av att bytas ut.
De 15 därpå följande åren, 1960-1975, byggdes det nästan en miljon lägenheter, det som kallas för miljonprogrammet.
Bostäderna från de här två epokerna representerar nästan 40 procent av alla de bostäder i vårt land som människor bor i i dag. Det är områden med stora renoveringsbehov. Takten skulle förmodligen behöva ökas, som vi i Miljöpartiet har bedömt det, till att ytterligare runt 50 000 bostäder varje år renoveras för att man inom en rimlig tid ska nå en godtagbar standard i de här lägenheterna. Vi har lagt fram ett sådant förslag.
Miljöpartiet har utformat ett stöd, men det behandlas inte i det här betänkandet, eftersom vi har valt att knyta stödet till klimatförändringsproblematiken, till klimatfrågan och lågkonjunkturen. Vi har valt att placera det som ett stöd inom vår energipolitik. Därför ligger det under utgiftsområde 21, Energi.
Vi har valt att utforma det så att det faller ut i proportion till uppnådda energisparmål. Jag tycker i alla fall, fast det ligger där det ligger, att det är viktigt att nämna det i den här debatten eftersom jag har uppfattat att majoriteten ibland ägnar sig åt att peka på skillnader mellan oppositionspartiernas olika förslag. Det är riktigt att vi har valt olika metoder för att kanalisera våra förslag. Vi väljer att lägga tyngdpunkten på olika ställen, vilket gör att det i riksdagshanteringen ibland hamnar under olika utgiftsområden. I stora drag har vi samma ambitioner.
Samtliga oppositionspartier anser att det är viktigt att utforma stödåtgärder för att snabbt ge stöd för upprustning av eftersatta bostäder som faktiskt, om det inte sker, även kan vara ett hot mot folkhälsan. Vi i Miljöpartiet menar alltså att ett väldigt bra och effektivt sätt att möta konjunkturnedgången är att vårda, att underhålla och att förädla den byggda miljön. Den här typen av insatser ger många jobb. En sådan satsning kan alltså, om styrmedlen utformas på rätt sätt, lätt bli en väldigt viktig och effektiv del i arbetet med att möta de krav som klimatförändringarna också ställer.
Sedan budgetmotionen, som den här debatten är en del av, väcktes har det ju hänt mycket. Det har lagts fram många förslag som också påverkar det här området. De tidigare talarna har nämnt lite om det. Jag har valt att inte beröra det utan hålla mig till betänkandet i det här sammanhanget.
Jag ska avsluta med att helt kort tillägga några saker. Vi från Miljöpartiet anser att det är väldigt viktigt att hissbidraget återinförs.
Vi tycker, som jag har nämnt, att radonsaneringen är väldigt viktig. En intensifiering där skulle vara bra.
Vi menar att Fonden för fuktskadade hus, där vi har valt att lägga 10 miljoner, måste återinföras. Det byggs faktiskt fortfarande ganska många hus som inte klarar de krav vi har på fuktinträngning och därmed på kvaliteten på inomhusluft. De husen gör människor sjuka än i dag. Det är inte en passerad fråga. Det här menar vi är helt oacceptabelt. Det måste hanteras av regeringen.
Vi har också valt att öka anslaget till Konsumentverket med 75 miljoner kronor. Vi menar att det ökade inslaget av konsumentköp över gränserna kräver större informationsinsatser från samhällets sida för att stödja konsumenterna. Vi menar också att de snabba förändringarna av varusortimentet i butikerna, som ju är en naturlig konsekvens av den snabbt ökande globaliseringen av handeln, gör att en säker handel kräver ökade kontrollmekanismer.
Det har blivit alldeles för vanligt att speciellt leksaker av olika slag innehåller farliga kemikalier som hinner ända ut i hemmen innan någon reagerar. Här handlar det ofta om färger, men även om annat i leksakerna. Det vill vi försöka hindra genom en ökad kontrollfunktion som vi lägger rätt mycket pengar på.
Min talartid har redan gått, har jag sett. Därför ska jag, herr talman, för tids vinnande yrka bifall endast till reservationerna 1, 12 och 13.
För övrigt anser jag också att infrastruktursatsningar är en viktig del som måste göras för att möta konjunktur- och klimathotet. Då är det självklart att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge och Dalabanan är viktiga centrala stråk i vårt järnvägsnät för hela näringslivet norr om Dalälven som regeringen borde prioritera.