Herr talman! Ian Wachtmeister säger att det här är
en viktig politisk och moralisk fråga. Det är den,
men kanske i ett helt annat perspektiv än det som
han framlägger. Han talar om att det handlar om
politikernas olater. Här spelar Ian Wachtmeister på
mycket märkliga känslor. Hans inlägg syftar
egentligen till att undergräva en öppen demokrati.
Vi politiker tenderar att huka i buskarna i den här
frågan, därför att vi uppfattas på något sätt som
jäviga, genom att vi är företrädare för politiska
partier i parlamentet. Men vem skall ta den
debatten, om inte de politiska företrädarna? Det är
helt nödvändigt.
Det är helt nödvändigt. Här måste vi fundera över
vad alternativet är. Det partistöd vi har i dag bygger
på ett generellt synsätt som innebär att man vid
uppnådd representation får grundstöd och
mandatstöd. Man kan i och för sig diskutera
fördelningsnycklarna. Men vad är alternativet? Är
det Italien som är Ian Wachtmeisters stora
förebild? Är det en korrumperad demokrati där de
resursstarka kan ta sig fram som vi skall
eftersträva?
Ian Wachtmeister lade mycket stor vikt vid insynen.
Han ville ha en total insyn. Men hur blir det i den
korrumperade demokratin, där det inte finns något
generellt partistöd från den offentliga sidan och där
resursstarka organisationer och företag styr
politiken? Vilken insyn får man i ett sådant läge?
Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är Ian
Wachtmeister som ägnar sig åt politiska olater.