Herr talman! Efter att ha diskuterat folkets
rökvanor och hönsens naturliga beteende m.m. är
vi nu framme vid politikernas olater, nämligen
partistödet. Denna fråga borde vara en öm tå i
kammaren, och det är kanske därför ingen befinner
sig här nu. Vad vet jag.
Jag kan inte förstå hur svenska politiker ens kan
försöka att låta bli att minska partistödet, nu när
det dras ned på allting annat. Jag talar inte om den
utomordentligt marginella minskningen om 14
miljoner kronor som det nu skall fattas beslut om.
Vi vet att totalposten är ungefär 2 000 miljoner
kronor.
Man kan verkligen fråga sig hur man skall klara
dialogen med sina väljare. Det kallas ju för det.
Alla har ju en dialog med sina väljare, utan att för
den skull föregå med gott exempel.
Men politikerna är säkra i denna fråga. De vet att
de får sitt stöd. Det är ju de själva som avgör att
de skall få pengarna. Därför får de pengarna. Om
någon timma fylls denna kammare och besluten
''knappas igenom''. Så går det till.
Låt oss titta litet närmare på denna fråga, bl.a. på
organisationsstödet. Partistödet utgör en del av
detta. Låt oss titta på det fusk som bedrivs.
Vi kan verkligen fråga oss vad det är som pågår. Vi
vet att politiska ungdomsorganisationer direkt
förknippade med de partier som sitter i den här
riksdagen har sysslat med oegentligheter. Frågan är
i vilken omfattning, och frågan är vem de har stulit
från. Är det av varandra eller av andra -- som om
det skulle vara viktigt?
Man kan fråga sig vad det är i detta som berör
politikens och politikernas egna villkor. Var finns
åtgärderna, påföljderna och straffen?
Låt oss tänka oss att Sveriges pensionärer skulle
agera på samma sätt som politikerna, dvs. sätta sina
egna villkor och besluta om sänkningar eller ej av
pensionerna -- och dessutom förbjuda insyn. Det är
givetvis orimligt.
Man vill inte diskutera de här frågorna i kammaren.
Det gäller från vänster till höger -- när det finns folk
i den. Vad är skälet? Skälet är att man i alla partier
undrar vem som vinner på att man river i det hela.
Det är ingen här inne som vinner på det. Men det
finns andra som gör det -- de kallas för svenska
folket. Svenska folket vinner på att dess egna
politiker visar omdöme och granskar sig själva.
De drygt 100 miljoner som det statliga partistödet
är uppe i utgör en del av en total kostnad på ca 2 000
miljoner kronor, alltså 2 miljarder. Det har vi fått
utrett för oss. Det betalar svenskarna till sina
politiker, som tackar genom att behandla folket
som om det vore underordnat, när det i själva
verket är tvärtom. De som arbetar här inne, och
även de här inne som inte arbetar men som borde
göra det, har folket som arbetsgivare. De är
avlönade av folket.
Det rena partistödet uppgår till drygt 700 miljoner,
enligt den utredning som har presenterats.
Därutöver går 1 300 miljoner kronor till arvoden
och löner. Blotta misstanken om att de här 700
miljonerna -- det är folket som betalar vartenda
öre -- inte behövs, inte används till folkets bästa
eller skulle myglas bort, borde vara nog för att en
ansvarig riksdag skulle agera och införa nya regler
för partistödet. Det borde vara tillräckligt för att
man skulle analysera partistödet långt, fem år,
tillbaka i tiden och se vad det har använts till. Det
borde undersökas hur stora belopp som inte
redovisas i räkenskaperna. Vi borde sänka stödet
ordentligt och införa total insyn.
I andra demokratier, där man bevisligen tar
begreppet demokrati högtidligare än i Sverige,
finns det ingen verksamhet som man synar
noggrannare än just den politiska. Men det vill inte
vi politiker göra här, eftersom det är vi själva som
bestämmer. Det är inte trevligt om det rotas i våra
papper.
Vad är det som säger att Sveriges politiker är bäst
och hederligast i världen? Alla av oss som kan läsa
eller lyssnar på radio eller TV får reda på politiska
skandaler i andra länder. Vi förfasar oss över dem
och tror inte att sådant händer här. Det är möjligt
att det inte gör det, men i så fall skall man väl upp
till bevis. Vad tjänar Sveriges hederliga politiker på
att inte ta upp den här frågan och göra den till en
stor fråga? De borde visa att de verkligen föregår
med gott exempel när det gäller att spara på
pengarna, reducera beloppen som går till partierna
och öka insynen.
Den här frågan kan synas som en mindre fråga
därför att det finns större frågor räknat i miljoner
och miljarder. Men om man ser på saken moraliskt
och ur den politiska moralens synpunkt kan man
konstatera att det inte finns någon större fråga. Det
är väl därför som det inte heller finns någon annan
talare än jag uppskriven på talarlistan under den
här punkten. Det är bedrövligt. Jag hoppas
verkligen att debatten kommer i gång.
Jag lovar er att den här kritiken kommer att
återkomma vare sig ni sitter härinne nu, någon
annanstans eller läser i protokollet. Detta är en av
de frågor som Sveriges politiker aldrig kommer
undan. Frågan är om politikerna skall ta initiativet
eller om folket skall göra det och avkräva
räkenskaper, protestera och på det viset tvinga
fram en sänkning av partistödet. Det vore väl en
nesa om något.
Det här är som ett flugpapper som Ny demokrati
har strött ut över det svenska samhället och de
svenska politikerna och som klibbar fast litet här
och var. Ni kommer inte att bli av med frågan. Det
kan jag garantera. Folk kommer att vakna upp.
Med detta vill jag yrka bifall till Ny demokratis
reservation i konstitutionsutskottets betänkande
32.