Fru talman! Jag är inte övertygad om att en sådan
här svekdebatt blir särskilt konstruktiv. Jag har ju
läst upp vad som stod i överenskommelsen mellan
regeringen och Socialdemokraterna och där står
det uttryckligen att bostadssubventionerna
reduceras med 3 miljarder kronor netto den 1
januari 1994.
Lennart Nilsson har kommit på att man inte kan
spara bostadssubventioner på fastigheter som inte
har några bostadssubventioner. Han sade att det då
inte längre föreligger någon uppgörelse utan att det
i stället föreligger en tolkningstvist.
Om jag förstod det hela rätt var Lennart Nilssons
tolkning att en besparing med 3 miljarder kronor på
bostadssubventionerna innebär att man skall höja
fastighetsskatten i stället, som om nu höjd
fastighetsskatt var det som hyresgäster,
bostadsrättshavare och egnahemsägare i det här
landet behövde!
Det är riktigt som Lennart Nilsson sade, att jag inte
var särskilt förtjust i den här punkten i
krisöverenskommelsen. Jag deltog inte under de
där nattliga samtalen, men jag tycker att det ärende
som nu ligger på riksdagens bord har fått en bra
utformning. Det innebär klara förbättringar
jämfört med hur man resonerade under den där
natten då förhandlingarna pågick.
Generellt är det så att Socialdemokraterna på den
här punkten intar ungefär samma hållning som i alla
andra frågor, nämligen att det är klart att vi måste
spara i statens finanser, men vi skall inte göra det
just nu och vi skall framför allt göra det på ett annat
sätt. Det största problemet vid saneringen av
statsfinanserna i dag är att socialdemokraterna inte
är beredda att medverka, utan vill fortsätta att
skjuta problemen framför sig till, misstänker jag,
strax bortom nästa val.