Fru talman! I utskottsbetänkandet
Politik för det civila samhället, folkbildning och trossamfund
har Sverigedemokraterna nio reservationer. Jag tänkte för tids vinnande yrka bifall till reservationerna 7, 10 och 15 även om jag står bakom samtliga reservationer.
Enskilda individers frivilliginsatser och de ideella föreningarna, idrottslivet och de religiösa samfunden stärker det sociala kapitalet i vårt samhälle och har en stor betydelse för bland annat kulturarvets bevarande, kunskapsutvecklingen, folkhälsan och demokratin. Starka lokalsamhällen och en trygg och levande hembygd präglad av en stark medborgaranda där människor oegennyttigt tar ansvar för samhället och andra medborgares välbefinnande är en viktig faktor i byggandet av det goda samhället. Den ideella sektorn har i detta avseende en central funktion.
Statens och kommunernas primära uppgift är att lyfta fram och stödja den ideella sektorn utan att i alltför hög grad begränsa dess handlingsfrihet. En förutsättning för att erhålla stöd från det offentliga ska dock givetvis vara att den verksamhet som bedrivs är förenlig med demokratiska värderingar och en konstruktiv samhällsutveckling.
Helt grundläggande för bevarandet och upprätthållandet av en livskraftig ideell sektor är förekomsten av ett starkt socialt kapital inom samhället. Det förutsätter i sin tur en stark gemensam identitet. En nationell politik för det civila samhället kan således vara både ett komplement till och en förutsättning för byggandet av ett långsiktigt hållbart samhälle. Att vi i dag kan se ett Sverige växa fram med allt större klyftor mellan dem som har råd och dem som inte har råd, mellan äldre och yngre och mellan människor med utländsk bakgrund och människor som är födda i Sverige är givetvis faktorer som ställer allt högre krav på det civila samhället och därmed också på politiken.
Sverigedemokraternas förhoppning är att vi ska kunna främja ett samhälle där den inre solidariteten stärks och den nationella, regionala och kommunala samhörighetskänslan ökar - kanske genom att stimulera en framväxt och fortlevnad av olika föreningar och organisationer men framför allt genom att skapa bättre förutsättningar för dem som av olika skäl inte är speciellt delaktiga i det civila samhällets olika förgreningar.
En sådan stimulans kan vara att få fler äldre i vårt land att förenas genom olika motions- och idrottsrelaterade verksamheter. Många kommuner och landsting har ambitioner när det gäller att bryta isolationen på ålderns höst och främja den fysiska och psykiska hälsan hos många äldre genom att arbeta med möjligheter för äldre att fortsätta eller börja med idrott och motion. Dock uppger PRO att man i nästan hälften av landets kommuner inte får något stöd alls för sin motionsverksamhet för äldre. Således är möjligheterna för våra äldre ett lotteri beroende på vilken kommun de lever i.
Studier från det danska socialdepartementet visar, vilket inte är överraskande, att satsningar på äldreidrott är en samhällsekonomisk vinst, inte bara på grund av det rent sociala mervärde det skapar utan även på grund av minskade kostnader genom det minskade vårdbehov som uppstår. Låt oss göra en insats för våra äldre på det här området, fru talman!
"Till dig som kastade stenar på oss i natt.
I natt kastade du stenar på oss! Tack och lov var det bara en av ungefär 20 stenar som gick igenom rutan. Som tur var hade jag min hjälm på huvudet så stenen lämnade bara ett stort ärr i min hjälm. Som tur var träffade du inte vår chaufför, han kunde köra oss där ifrån och han kunde lämna sin son på dagis i morse. Själv fick jag krama om min flickvän när jag kom hem, overklig omfamning! Som tur var skadades ingen annan fysiskt av de stenar du kastade på oss. Men du har påverkat mitt och mina vänners yrkesliv för all framtid!
Jag är här om din pappa behöver hjälp om han krockar med sin bil, jag hjälper din syster om det börjar brinna i hennes kök. Jag kommer att simma i iskallt vatten för att hjälpa din lillebror om han trillat ur en båt även fast det är iskallt i vattnet. Jag kommer att hjälpa din mormor om hon får hjärtstillestånd och jag kommer även att hjälpa DIG om du går igenom isen en solig dag i mars. Varför gör du då så här mot mig? Jag har också en familj som vill träffa mig igen, precis som du!"
Fru talman! Det meddelande jag nyss läste upp skrevs av en brandman vars brandbil blev attackerad med stora gatstenar när man försökte släcka de bränder förortsbor i Stockholm anlagt i sina områden.
Brandmannen frågar sig varför, och jag tror att politiken för det civila samhället de senaste decennierna bär en del av svaret.
Enligt kulturutskottets ställningstagande till motionen om mångkulturalistisk verksamhet läggs stor vikt vid att man genom folkbildning ska möta det mångkulturella samhällets utmaningar genom att främja ömsesidig kunskap om och förståelse för olika etniska, religiösa och kulturella grupper i samhället.
Vad detta innebär i praktiken är att man genom statliga medel främjar olika kulturella eller etniska minoriteters intressen att stärka sin egen identitet, vilket har föranlett att ytterligare incitament för att assimileras och bli en del av det svenska samhället minskas. Med andra ord har ambitionen om förståelse och ömsesidig respekt i själva verket blivit det motsatta genom en tilltagande segregation.
All form av segregation är en grogrund för missaktsamhet och motsättningar mellan de olika parterna, och just nu brinner våra socialt och kulturellt segregerade förorter i vårt land som ett tecken på en missaktsamhet mot det svenska samhället, som man känner liten eller ingen koppling till alls.
Det är givetvis viktigt att poängtera att en klar majoritet av de boende i dessa områden tar avstånd från de yttersta våldsaktionerna, men det är inte en slump att alla liknande fall låter sig upprepas i starkt segregerade områden.
Därför anser vi sverigedemokrater att allt statligt stöd till mångkulturalistiska verksamheter ska dras in, även inom ramen för folkbildning.
Fru talman! Vi har också genom journalistiska granskningar av olika trossamfund fått se en skrämmande bild av vad statligt anslagna medel kan gå till.
Uppdrag granskning
lyckades, kanske inte så förvånande, med det som Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST, tidigare inte lyckats påvisa trots sitt ansvar för att granska att det statliga stödet används så att målsättningarna med stödet uppfylls.
Flera moskéer runt om i vårt land visade sig förmedla en horribel kvinnosyn och uppmuntrade sina församlingsmedlemmar att bryta mot svensk lag genom exempelvis uppmuntran till månggifte och så vidare.
Trots att
Uppdrag granskning
visade på att det fanns ett tydligt mönster bland våra svenska moskéer att inte leva upp till de krav som ställs för att få statligt anslagna medel verkar det finnas en majoritet i riksdagen som inte tycker att kontrollerna av våra trossamfund bör skärpas, vilket är häpnadsväckande. Den som tror att det räcker med att skrapa lite på ytan i de här fallen måste, fru talman, kallas något blåögda.
För att stävja segregation och förakt mot det svenska samhället och dess lagar och värderingar är det viktigt att staten inte bidrar till att sådana värderingar får en grogrund i vårt land. En skärpt kontroll mot våra trossamfund måste få bli en del i detta arbete.