Fru talman! Människors frivilliga organisering är en fundamental del av en väl fungerande demokrati och välfärdsstat. Det går också under beteckningen det civila samhället.
Det civila samhället är viktigt för personlig utveckling, social hållbarhet, integration, demokratisk fostran och kreativt skapande. Det civila samhället utgör ryggraden i ett öppet samhälle, ryggraden i en hållbar demokrati. Idrott, frivilligt socialt arbete och amatörkultur är tydliga exempel på hur civilsamhället skapar sammanhållning, integration och engagemang.
Politikens uppgift på alla nivåer är att riva hinder och röja väg för denna utvecklingskraft. Det solidariska ansvaret att förbättra människors livsmöjligheter kräver ett samspel mellan det offentliga och det civila.
Demokratin, den demografiska utvecklingen och människors önskan om ökad makt över sin egen vardag kräver ökat utrymme för ideella insatser, föreningsarbete och socialt och kulturellt entreprenörskap.
Människor måste uppmuntras och tillåtas vara med och bygga nätverk som kan nå fler och bidra till välfärden. Det civila samhället måste ha en självständig roll, bortom både staten och privata företag. Om det offentliga blir alltför ambitiöst, tar på sig allt fler uppgifter och garanterar allt fler delar av människors liv riskerar det att motverka de frivilliga initiativ som annars uppkommer i dess ställe.
I dagens komplexa värld är det viktigt med kontakter med andra och bildning för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och delta i samhällslivet. Här spelar civilsamhället en mycket viktig roll, inte minst för en livskraftig demokrati.
Att skapa goda villkor för civilsamhället och folkbildningen är därför en mycket viktig uppgift. Här vill jag lyfta fram folkbildningens studieförbund och folkhögskolor som otroligt viktiga aktörer inom civilsamhället. Inte minst handlar det om folkbildningens möjlighet att lyfta och skapa engagemang i samhällsdebatten och om studieförbundens och folkhögskolornas betydelse som arena för att skapa engagemang för vårt samhälle. Folkhögskolornas betydelse ökar också i en tid då många ungdomar har lämnat skolan utan godkända resultat.
Fru talman! De satsningar som har gjorts inom folkhögskolan för arbetslösa ungdomar har visat sig vara lyckade och visar på kraften och möjligheterna som folkhögskolan ger. Bredden av folkhögskoleanordnare gör att det finns utbildningar anpassade för olika behov samtidigt som utbildningsformen som sådan av tradition har möjlighet att friare pröva och använda olika pedagogiska metoder.
För mig som centerpartist handlar folkbildning om att stärka demokratin, höja bildningsnivån och öka samhällsengagemanget. Det är också många i vårt land som nås av och tar aktiv del i studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet, inte minst i mötet med folkbildningen som kulturspridare, en spridare av kultur och kulturell verksamhet över hela landet, långt utanför storstadens stora scener.
Studieförbund och folkhögskolor är viktiga aktörer för att kulturlivet ska leva lokalt runt om i landet med både mångfald och hög kvalitet. Folkbildningen ska vara tillgänglig för alla som en självklar del av vårt samhälle. Det ska inte spela någon roll om man har sitt ursprung i ett annat land, om man har en funktionsnedsättning eller var i landet man bor.
Fru talman! Idrottsrörelsen är en stor del av vårt civila samhälle. Idrotten är viktig i många människors liv, inte minst för barn och ungdomar där tiden i idrottsföreningar betyder otroligt mycket. Då är det viktigt, för att inte säga väsentligt, att idrottsrörelsen tar ansvar också i svåra frågor.
Riksidrottsförbundet jobbar på olika sätt med att sprida kunskap och förståelse kring frågor som i det här sammanhanget kan definieras som svåra.
Bland annat gör man det genom idrottens idéprogram. Man menar att alla som vill ska ha rätt att vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet och det oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön och sexuell läggning.
Dessutom jobbar Riksidrottsförbundet aktivt med att stävja och motverka övergrepp, mobbning och trakasserier av alla slag. Det gör man bland annat genom att informera och utbilda ledare och aktiva inom idrotten.
Idéprogrammet tar också upp möjligheterna att delta oberoende av fysiska och psykiska förutsättningar.
Studier visar att idrottande ungdomar mår psykiskt bättre än andra - inte bara fysiskt bättre. Ungdomar som idrottar trivs också bättre i skolan och skolkar mindre. Studierna visar alltså tydligt att idrottsengagemang har tydliga vinster när det gäller ungdomars välmående. Därför är det viktigt att idrotten är öppen och mottagande, så att den som vill får möjlighet att delta.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.