Herr talman! Vi i Miljöpartiet är mycket glada att
regeringen nu föreslår riksdagen att Sverige ska god-
känna tillträde till Stockholmskonventionen om lång-
livade organiska föroreningar, s.k. POP. Det är syn-
nerligen väsentligt att vi i Sverige tar vår del av an-
svaret för att få bort de här farliga kemiska ämnena ur
kretsloppet. Problemet med just POP är att de är
långlivade och att de byggs upp i kroppsvävnaderna.
Ju högre upp i näringskedjan man kommer desto mer
gifter har det ansamlats i organismerna. Människan
finns högt upp i näringskedjan. Det innebär också att
halterna i kroppen är betydligt högre än i omgivning-
en och att även mycket små mängder av de här ämne-
na kan vara väldigt skadliga.
Syftet med Stockholmskonventionen är att dessa
ämnen ska fasas ut helt och hållet. Där tar man upp
tolv av de här ämnena. Det kan tyckas som en droppe
i havet när man betänker att det, om man bara räknar
Sverige, finns ca 30 000 kemikalier som vi inte har
någon kunskap om - eller mycket liten kunskap. Alla
dessa är förstås inte POP, men det finns betydligt fler
än tolv även av dem.
Nåja, det här är ett steg i rätt riktning, och man får
väl se det som en miniminivå som förhoppningsvis
kan stödjas i ett brett internationellt perspektiv. Vi
tycker att det borde vara självklart för ett land som
Sverige, som säger sig vilja vara en föregångare på
miljöområdet, att gå betydligt längre än den här mi-
niminivån. Tyvärr finns det tecken på att det ur flera
aspekter inte förhåller sig på det sättet i dag. Därför
har Miljöpartiet en motion med förslag på åtgärder
för att skärpa Sveriges åtföljande av den här konven-
tionen.
En verksamhet som vi tar upp särskilt där, och
som går i helt motsatt riktning jämfört med syftet
med Stockholmskonventionen, är den gigantiska
pågående utbyggnaden av sopförbränningsanlägg-
ningar, som flera tidigare har tagit upp här. År 1997
bestämde man att man skulle införa ett deponerings-
förbud. Detta trädde i kraft vid det senaste årsskiftet.
Man beslutade då också att införa en skatt på depone-
ring av avfall. Redan då påpekade Miljöpartiet risken
med att det skulle bli en storskalig utbyggnad av
sopförbränningsanläggningar på grund av att det då
var det billigaste alternativet.
Nu ser vi effekten, nämligen att det är precis det
som håller på att hända och som till viss del redan har
hänt. 19 kommuner har i dag planer på att bygga stora
anläggningar för att elda upp soporna. Anledningen är
att de ekonomiska villkoren är sådana att detta är det
billigaste alternativet. Det finns stora problem med
det här, och ett av problemen är bildandet just av
POP, t.ex. dioxin. När man förbränner sopor bildas
dioxiner. Dessa kommer antingen ut i luften, via
gaser, eller i askan eller via filterresterna. Den aska
som bildas, där de högsta mängderna dioxin finns,
måste behandlas som farligt avfall och läggas på
soptipparna. Det finns många exempel i dag på att
detta inte sköts på ett bra sätt på soptipparna. Det
finns, som vi ser det, stora risker att det här dioxinet
också kommer ut i kretsloppet. Det enda man gör ur
dioxinsynvinkel är i princip att man gör vanligt avfall
till farligt avfall som innehåller höga halter av dioxin.
Ett annat problem med sopförbränning är att det
bryter kretsloppet. En stor del av det material som
eldas upp skulle kunna återvinnas eller återanvändas,
och en stor del av materialet skulle säkerligen inte
behöva produceras över huvud taget.
Vi ser också att sopförbränning till stor del är ett
systemfel, eftersom det minskar drivkrafterna för att
vidta andra åtgärder för att minska uppkomsten av
avfall och för att öka sopsorteringen. Det ger tvärtom
snarare en drivkraft för att införskaffa avfall. Man
binder upp sig med långsiktiga avtal om att ta hand
om avfall åt andra kommuner, vilket gör att man
behöver en viss avfallsmängd. Vi ser det här som en
väldigt farlig utveckling.
Det finns också ett stort problem i att man inte
gör, och inte har gjort, någon övergripande miljökon-
sekvensbedömning gällande den totala utbyggnaden
av sopförbränningsanläggningar. Det är bl.a. det som
vi tar upp i vår motion.
En annan fråga som vi tar upp i motionen handlar
om mätning och kontroll, något som vi anser vara
totalt undermåligt i dag. Man mäter och kontrollerar
dioxinutsläpp från sopförbränningsanläggningar en
gång per år under optimala driftsförhållanden, och när
man eldar just avfall är driftsförhållandena oerhört
varierande beroende på att innehållet i avfallet kan
variera. Det är svårt att hålla en optimal drift hela
tiden. I Belgien har man infört stora skärpningar när
det gäller just kontroll och mätning av dioxin. Det
tycker vi är en förebild, och vi tycker att Sverige ska
ta sig en titt på detta.
Vi i Miljöpartiet menar att det behövs ett tillfälligt
stopp för planerna på utbyggnad av sopförbrännings-
anläggningar tills en sådan här övergripande miljö-
konsekvensbedömning är gjord för att inte riskera att
Sverige långsiktigt undergräver syftet med Stock-
holmskonventionen och i stället börjar nyproducera
stora mängder av skadliga gifter som sedan sprids i
naturen. Vi tycker också att det är viktigt att man
under den här tiden försöker klargöra de framtida
ekonomiska förutsättningarna för avfallsförbränning.
Det har vi inte tagit upp i vår motion, men det är en
viktig del. Jag instämmer därför i Vänsterpartiets
yrkande av bifall till reservation 1.
Jag tänkte också säga några ord om en annan av
Miljöpartiets reservationer, som handlar om bromera-
de flamskyddsmedel. I dag finns det ett 70-tal brome-
rade flamskyddsmedel som används som brandskydd
i framför allt elektronisk utrustning, bl.a. datorer.
Dessa ämnen är långlivade och har också den typen
av egenskaper att de byggs upp i kroppsvävnaderna, i
kroppens fetter. Bl.a. har man uppmätt höga halter i
bröstmjölk. De här ämnena kan också påverka de
mänskliga hormonerna. De stör därmed processer i
kroppen och kan orsaka svåra skador.
Vi anser att man kan klara sig utan bromerade
flamskyddsmedel, och det anser även t.ex. Rädd-
ningsverket. Vi menar att Sverige måste gå i täten
med ett nationellt förbud mot hela gruppen bromera-
de flamskyddsmedel och att man också ska verka för
att fasa ut de här ämnena i hela EU. Sverige jobbar
med de här frågorna på EU-nivå, men vi menar att
man också måste gå före nationellt med ett förbud
mot hela den här gruppen. Jag vill yrka bifall till
reservation 9, som handlar om bromerade flam-
skyddsmedel.
I övrigt har Miljöpartiet en mängd reservationer i
det här betänkandet. Det är många av våra förslag
som behandlas. Det handlar bl.a. om försiktighet och
framförhållning vid tillverkning av nya kemiska äm-
nen. Det handlar om utfasning av enskilda kemikalier
och kemikaliegrupper. Det handlar om kvicksilver i
amalgam, som vi anser ska bort. Det handlar om
avvecklingsplan för bekämpningsmedel och om ut-
fasning av PVC. Sedan har vi ett särskilt yttrande om
flera särskilt besvärliga kemikalier som skulle kunna
fasas ut, varav Barbro Feltzing senare kommer att ta
upp en del.