Herr talman! Jag får börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet Sveriges tillträde till Stock-
holmskonventionen om långlivade organiska förore-
ningar och avslag på samtliga motionsyrkanden, både
de från följdmotionerna och de 38 motionsyrkandena
från den allmänna motionstiden 2001 rörande kemi-
kaliekontroll.
Stockholmskonventionen antogs vid en diploma-
tisk konferens i Stockholm den 23 maj förra året,
därav namnet. Syftet är att förhindra skadlig påverkan
av långlivade organiska föroreningar på människors
hälsa och miljö genom att förbjuda, avveckla eller
begränsa användning och produktion av sådana för-
oreningar samt att minimera eller, där så är möjligt,
eliminera utsläpp av oavsiktligt bildade biprodukter
som t.ex. dioxiner, som flera här har tagit upp.
Initialt omfattar konventionen tolv ämnen, eller
ämnesgrupper, vilka samtliga redan är förbjudna eller
strängt reglerade i Sverige. Utskottet föreslår att riks-
dagen godkänner att Sverige tillträder Stockholm-
skonventionen om långlivade organiska föroreningar,
s.k. POP-ämnen.
Förenta nationernas miljöprograms styrelse be-
slutade 1995 att börja jobba med frågan, och Sverige
undertecknade konventionen samma dag som den
antogs, alltså den 23 maj förra året. Hittills har två
länder ratificerat och totalt elva länder, och Europeis-
ka gemenskapen, undertecknat den. För ikraftträdan-
de krävs att minst 50 parter ratificerar, godtar eller
godkänner konventionen.
Långlivade organiska föroreningar, s.k. POP-
ämnen, kännetecknas av att de bryts ned mycket
långsamt i naturen, särskilt i kalla miljöer med spar-
sam biologisk aktivitet. De sprids över nationella
gränser, och nedfall kan ske långt från ursprungskäl-
lan. POP-ämnen är fettlösliga och ansamlas i männi-
skors och djurs kroppsfett, dvs. de är bioackumuler-
bara. Det är därför vi kan hitta oroväckande höga
halter i t.ex. modersmjölk och hos sälar. Sälar har
mycket fett och vistas i kalla miljöer där ämnena
bryts ned väldigt långsamt. Toppkonsumenter, såsom
de stora rovdjuren och rovfåglarna, är särskilt utsatta
eftersom ämnena som regel ökar i koncentration ju
högre upp i näringskedjan man kommer.
Mätningar i Östersjön har visat att halterna av vis-
sa långlivade miljögifter inte har minskat trots lång-
variga förbud mot användning såväl i Sverige som i
andra Östersjöländer. Östersjön är ett av världens
största bräckvattenhav med en hög tillförsel av mil-
jögifter och en låg vattenomsättning. Den låga salt-
halten ger ett ganska artfattigt växt- och djurliv som
är särskilt känsligt för ytterligare påverkan av mil-
jögifter. Livsmedelsverket har exempelvis utfärdat
kostrekommendationer för konsumtion av fet fisk
från Östersjön för kvinnor i barnafödande ålder på
grund av de höga halterna.
Temperaturskillnaden mellan olika regioner har
betydelse för spridningsmönstret. Forskningen om
spridningsmönstret visar att ämnen avgår från mark
och vatten till luft i varmare regioner och transporte-
ras till varmare regioner och blir kvar där, i t.ex. tem-
pererade och arktiska områden. De arktiska ekosys-
temen och ursprungsbefolkningen som livnär sig på
fisk och däggdjur från Arktis är speciellt i riskzonen.
Detta visar att det är angeläget att vidta åtgärder
på regional och global nivå för att stoppa spridningen
av dessa ämnen. Stockholmskonventionen kan bidra
till att minska nedfallet - bl.a. över Sverige - av dessa
ämnen, som i huvudsak används i andra delar av
världen. Vi får hoppas att denna typ av internationella
konventioner åstadkommer en större rättvisa mellan
nu levande och kommande generationer. Vi som lever
nu måste ta tag i våra egna miljöproblem för kom-
mande generationer.
För att nå målet giftfri miljö krävs inte enbart na-
tionella åtgärder utan också åtgärder inom EU och
globala beslut. Vi har här i riksdagen med anledning
av propositionen Kemikaliestrategi för en giftfri miljö
redan beslutat att användningen av särskilt farliga
ämnen ska fasas ut. Stockholmskonventionens ämnen
omfattas av detta utfasningskrav.
Herr talman! Konventionen reglerar även import
och export samt omhändertagande av lager och avfall
av långlivade organiska föroreningar. Initialt omfattas
tolv ämnen eller ämnesgrupper som tidigare har räk-
nats upp här.
När det gäller dioxiner och furaner ställer kon-
ventionen krav på att åtgärder ska vidtas för att mins-
ka eller eliminera utsläpp till följd av oavsiktlig bild-
ning av dessa ämnen. Detta ska ske genom upprättan-
de av handlingsprogram och genom att främja an-
vändning av bästa tillgängliga teknik och bästa mil-
jöpraxis. Med stöd av miljöbalken kan regeringen
föreskriva gränsvärden som måste iakttas när tillstånd
till miljöfarlig verksamhet beviljas och omprövas: För
svensk del finns det behov av att kartlägga utsläpp-
skällor och ytterligare definiera behov av åtgärder för
dessa oavsiktligt bildade ämnen. Därför ger regering-
en Naturvårdsverket ett sådant uppdrag.
Stockholmskonventionens bestämmelser medför
alltså endast behov av mindre kompletteringar i det
svenska regelverket. Författningsändringar kan ge-
nomföras med stöd av befintliga bemyndiganden i
miljöbalken.
Utskottet anser på samma sätt som regeringen att
ytterligare POP-ämnen bör läggas till konventionen
så snart som möjligt och tycker därför att det är bra
att regeringen har gett Kemikalieinspektionen i upp-
drag att tillsammans med Naturvårdsverket ta fram en
prioriteringslista över sådana ämnen. Försiktighets-
principen är vägledande för konventionens syfte och
användning, särskilt när det gäller att lägga till nya
ämnen.
Herr talman! Det är viktigt att vi fortsätter att vara
framsynta och driva på miljöfrågorna i allmänhet och
kemikaliefrågorna i synnerhet - nationellt, inom EU
och internationellt. Detta är viktigt för att vi ska få en
hållbar utveckling och för att kommande generationer
ska kunna leva i en giftfri miljö.