Herr talman! Jag tog inte upp frågan om kvicksil-
ver i mitt huvudanförande eftersom den inte ingår i
Stockholmskonventionen. Men jag var helt övertygad
om att Eskil Erlandsson skulle återkomma till den.
Jag kände mig därför lugn i den förhoppningen, och
jag har naturligtvis förberett ett svar.
Den här frågan är en följetong som jag personli-
gen skulle vilja se ett slut på i denna debatt. De som
har varit ledamöter av riksdagen längre har naturligt-
vis följt denna fråga under ännu längre tid här i kam-
maren.
Vi hade denna fråga uppe när vi antog kemikali-
estrategin för en giftfri miljö, alltså den nationella,
och när vi antog delmål 3 innebar det att nyproduce-
rade varor så långt det är möjligt ska vara fria från
kvicksilver från år 2003 och att kvicksilver inte heller
ska användas i produktionsprocesser. Ett förbud mot
export av kvicksilver finns redan, men det finns även
dispenser t.ex. för dentalt amalgam. Men det finns
alltså redan ett exportförbud. Tandvårdsersättningen
för amalgam slopades fr.o.m. 1999. Och regeringen
betonar i flera propositioner att det är angeläget att
användningen av amalgam inom tandvården snarast
upphör. Och i budgetpropositionen 2001 anförde
regeringen att man borde undersöka möjligheterna att
förbjuda amalgam av miljöskäl inom EU eftersom
man inte lyckats förbjuda det genom EU-direktivet
om medicintekniska produkter. Jag vet också att det
fortgår ett arbete från svensk sida med att försöka
förbjuda och fasa ut allt kvicksilver och därigenom
också amalgam.