Herr talman! I detta betänkande behandlas propo-
sitionen Sveriges tillträde till Stockholmskonventio-
nen om långlivade organiska föroreningar och därtill
ett antal motionsyrkanden. Jag tänker uppehålla mig
vid ett av dem, och det rör kvicksilvret.
Sverige har, som alla känner till, systematiskt un-
der många år arbetat med att avveckla kvicksilvret
och dess användning inom olika områden. Det är bara
inom tandvården som amalgamanvändningen och
därmed kvicksilvret har utgjort något slags fredad
zon. Det är just därifrån som det stora utsläppet sker i
dag av kvicksilver i vårt kretslopp. År 1995 kom en
tredjedel av utsläppen till luft t.ex. från våra kremato-
rier och därmed från kvicksilvret i amalgamet i de
avlidnas tänder.
Sveriges riksdag beslutade 1994 att amalgamet
skulle avvecklas senast 1997. Många som arbetat
länge för ett amalgamförbud tyckte då att detta var ett
senkommet beslut. Det fördröjdes emellertid beroen-
de på vårt inträde i den europeiska unionen. Det för-
bud som riksdagen hade beslutat om förhindrades
rentav. Men eftersom kvicksilvret klassats som en
medicinteknisk produkt kunde vi inte tillämpa nor-
mala miljöregler.
Detta tycker jag, herr talman, är en orimlig politik.
Påverkan på naturen är givetvis densamma om kvick-
silverutsläppen kommer från varor som termometrar
och batterier eller från amalgamfyllningar som inne-
håller kvicksilver. Jag tycker att miljöreglerna bör
gälla allt kvicksilver oavsett hur det används.
Jag vill, herr talman, med detta korta anförande
yrka bifall till reservation nr 6.