Fru talman! Min dröm om ett mångkulturellt sam-
hälle handlar om att människorna gemensamt har en
grund att stå på, att demokratin och lagarna är gemen-
samma, att man har ett språk som är gemensamt för
alla. Sedan får de gamla modersmålen komplettera
respektive grupp. Om jag skall kunna umgås med en
grek måste vi ha ett gemensamt språk, och det är
svenska i Sverige. Det är nästan ett villkor för att få
nya vänner att man har ett språk gemensamt.
Språket kan vara en brygga mellan människor från
olika kulturer, som ökar förståelsen och respekten
mellan individerna. Men bristande språkkunskaper
kan också vara en barriär, som döljer det viktiga,
människan och hennes personliga egenskaper, karak-
tär, intressen, åsikter och bakgrund.
Språkproblemen är även en del av den tilltagande
rasismen och främlingsfientligheten. För den som inte
kan svenska ökar utanförskapet och maktlösheten.
Man måste ta språkproblemen på allvar.
Därför är jag glad för att riksdagen våren 1994
gjorde ett tillkännagivande till regeringen om behovet
av ett särskilt utvecklingscentrum för undervisning i
svenska för invandrare. Utskottet ansåg att det är
angeläget att ett sådant centrum snarast inrättas vid
någon eller några lärarhögskolor för att där samla,
utveckla och förmedla kunskap och kompetens, me-
todik och pedagogiskt material i undervisningen i
svenska för invandrare.
Svenskundervisning för invandrare är för närva-
rande föremål för både utredning och utvärdering. I
Invandrarpolitiska kommitténs uppdrag att se över
den svenska invandrarpolitiken ingår att ägna särskilt
intresse åt effekterna av undervisningen i svenska
språket. Enligt direktiven är det en viktig uppgift att
undersöka hur kunskaper i svenska språket påverkar
invandrarnas förutsättningar i arbetslivet och delak-
tighet i samhället i övrigt.
Jag skulle vilja kommentera det Andreas Carlgren
tog upp om sfi-undervisningen och varför så många
hoppar av den. Den erfarenhet jag har från skolan i
Sverige, för 15 år sedan, är att undervisningen i sfi
tyvärr var anpassad till en annan tid. I de böcker vi
hade stod det att "fröken Olsson skall åka med hus-
vagn till Holland" och "vart skulle fröken Olsson åka
med husvagnen". Sverige har förändrats. De männi-
skor som kommer från Kurdistan, Somalia eller andra
ställen, som har varit med om krig och annat, struntar
fullständigt i vart fröken Olsson åker med husvagnen.
Därför är det viktigt att lärarna hela tiden får
fortbildning för att kunna anpassa sig till det nya sam-
hället. Jag tror att det för de eleverna - förutom att det
är viktigt att det är olika nivåer i olika grupper - är
viktigt att undervisningsmaterialet anpassas till det
nya samhället. Jag undrar ofta hur viktigt det skulle
kännas att lära sig svenska om man t.ex. fick olika
artiklar om just läget i världen och läget för flyktingar
i Sverige. Det viktigaste för många är att man känner
igen språket. Det är då man har intresse av att lära sig
det språket. Jag tror alltså att fortbildning för lärarna
är det viktigaste just när det gäller att lära invandrare
svenska.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bi-
fall till utskottets hemställan.