Herr talman! Det är bra att Rune Evensson kom-
mer med några små besked om tillgänglighetsskapan-
de åtgärder. Det har vi väntat på i över ett år, trots att
man skulle återkomma i frågan utan tidsutdräkt.
Tyvärr för man nu inte fram de rätta metoderna.
Den rätta metoden är naturligtvis den lagstiftning som
redan finns. Det är bara att sätta den i verket; det här
skall vara klart år 2005. Det är naturligtvis först då
som det här tas på allvar och får en stor tyngd.
När det gäller barnfrågorna undrar jag varför man
säger nej till en barnansvarig i byggprocessen, t.ex.
någon i byggnadsnämnden eller någon som tillhör det
arbetsområdet. Det kan väl ändå inte vara en kost-
nadskrävande uppgift för kommunerna? Det är ett sätt
att få dessa problem i fokus. När det gäller barnsäker-
heten kom det i höstas ett pressmeddelande från
Barnombudsmannen. Man sade att hemmiljön är en
vanligare olycksfälla än trafiken för förskolebarn.
1994 behövde 368 barn sjukhusvård efter trafikolyck-
or, men ca 5 500 barn behövde sjukhusvård efter
olyckor i hemmet.
Detta är ganska tydliga siffror som talar för sig
själva. Det räcker inte med informationsinsatser, Rune
Evensson. Man måste faktiskt ta det här på ett större
allvar.