Fru talman! Visionen om ett ekologiskt och socialt
hållbart samhälle börjar nu omsättas i verkligheten på
olika sätt. Medel avsätts i en ekologisk omställnings-
fond för kommunerna - kretsloppsmiljarden, Öster-
sjömiljarden m.m. Allt detta är bra men måste tydlig-
göras genom lagstiftning för att staka ut riktningen för
de åtgärder som fortsatta medel skall användas till.
I fyra reservationer till detta betänkande redovisar
Vänsterpartiet viktiga krav för att omställningen till
det ekologiskt och socialt hållbara samhället på sikt
skall kunna förverkligas. Kraven är inte nya, men har
av en riksdagsmajoritet avvisats i andra sammanhang.
Det är bara att beklaga detta och hoppas på en föränd-
rad syn på frågorna hos den riksdagsmajoritet som nu
råder eller hos den nya som kommer att gälla i höst
efter valet.
Att funktionshindrade ges möjligheter att ta sig
fram obehindrat i den byggda miljön är en rättighet
enligt den konvention som Sverige har skrivit under
och drivit fram i FN. När det sedan gäller genomfö-
randet i Sverige har det hela gått i stå. Ett färdigt
lagförslag om att enkelt åtgärdade hinder skall vara
undanröjda till år 2005 har lagts i byrålådan och er-
sätts med utredning på utredning och fina skrivningar
om att kommunerna bör genomföra tillgänglighets-
program och att de med hjälp av olika skrifter nog
skall bli så upplysta att de förstår att de måste göra
något.
Tyvärr blir det mesta bara förhoppningar, Rune
Evensson. Det blir ju inte bättre av att Rune Evensson
i debatten senast sade att kommunerna är skyldiga att
upprätta tillgänglighetsprogram. När en företrädare
för utskottsmajoriteten inte förstår sina egna skriv-
ningar är det naturligtvis ett problem, eller också
bluffar han för att det skall låta kraftfullt och handfast.
Sanningen är ju en helt annan. I Handikappom-
budsmannens rapport till regeringen för 1997, som
jag fick i min hand i dag, kan man läsa följande: Det
finns stora brister i offentliga lokalers och allmänna
platsers tillgänglighet. Drygt hälften av kommunerna
saknar handikappolitiskt program, och allt tyder på att
det finns många kommuner som inte arbetar med
detta. Dessa kommuner behöver en tydlig signal från
statsmakterna om att tillgängligheten är ett prioriterat
område. Att då ge Boverket ytterligare utrednings-
uppdrag är inte en sådan tydlig signal. Handikappom-
budsmannen föreslår att regeringen gör ett tillägg till
plan- och bygglagen: att enkelt avhjälpta hinder mot
tillgänglighet skall vara undanröjda till år 2005, att
statliga myndigheters regleringsbrev bör innehålla
krav på att myndighetslokaler skall vara tillgängliga
inom en snar framtid, att tekniska högskolor uppma-
nas att i sina läroplaner lyfta fram kraven på handi-
kappkunskap om hur byggnader och den yttre miljön
bör utformas för att vara tillgängliga för alla, inte
minst med tanke på de ändringar som skett inom
bygglagstiftningen med ett utökat ansvar för byggher-
ren, kvalitetsansvariga och sakkunniga.
Detta är tydliga och raka besked. Rune Evenssons
svar är som vanligt luddiga.
Frågan om miljö- och kvalitetsmärkning av bostä-
der är naturligtvis också ett led i utvecklingen mot ett
samhälle i ekologiskt hållbar utveckling. Även här
pågår en massa utredningsuppdrag, och det är väl bra.
Men de förändras och kompletteras hela tiden, så att
tiden för ett genomförande ständigt skjuts framåt. Det
är dags att bestämma sig för när en lag om miljö- och
kvalitetsmärkning skall börja gälla. Den kan inte ses
som en slutprodukt utan kommer naturligtvis att för-
ändras och förbättras över tiden. Det viktiga är nu att
frågan fokuseras och att märkningen kommer i gång.
Det pågår ju redan försök på frivillig väg.
Inom ramen för den ekologiska omställningsfon-
den kommer en rad ombyggnationsprojekt att ske
utifrån synen att de skall vara ekologiskt hållbara.
Därför hade det varit bra om det hade funnits en lag-
stiftning som klargjorde hur detta skall gå till. BVL,
lagen om tekniska egenskapskrav, 2 § bör komplette-
ras så att den omfattar krav på en ekologisk krets-
loppstillämpning i sin helhet. Boverket bör ges i upp-
drag att utarbeta tillämpningsföreskrifter utifrån den
kompletterade lagtexten. Målet bör vara att de kan
tillämpas inom de närmaste fem åren.
Ekologisk omställning utan definitioner av vad
som menas med ekologisk kretsloppstillämpning och
hur man skall ställa om till ekologiskt och socialt
hållbara boendemiljöer blir naturligtvis bara vackra
ord utan krav på innehåll. En ganska diffus hållning
till begreppen ger risk för en felaktig användning av
investerade medel. Sätt fart på den här processen!
Man kan naturligtvis inte få fram helt färdiga eller
fulländade produkter, men det ger ändå en bra platt-
form att utgå ifrån. Det är ju t.ex. så man måste se på
lagstiftningen om den nya miljöbalken.
Till sist, fru talman, några ord om den nya byggpro-
cessen med ett utökat ansvar för byggherren. I vår
tidigare debatt i kammaren i frågan citerade jag några
deltagare på ett seminarium om byggprocessen, an-
ordnat av Sveriges Arkitekters Riksförbund. Det var
inte bara kritiska röster från arkitekter utan också från
stora entreprenörer som framfördes - delvis med litet
olika utgångspunkter.
Boverkets utvärderingar av frågan förstärker den-
na bild. Många kommunala handläggare anser att
projekteringssamråd är önskvärda åtminstone i större
ärenden. Boverket påpekar att frivilliga s.k. församråd
ibland initieras av byggherren. Vidare konstaterar
man att obligatoriska s.k. församråd knappast är möj-
liga att genomföra inom nuvarande lagstiftningsram.
Boverkets förslag blir då att kvalitetssäkring och
kontroll av projekteringen skall tas upp till behandling
under byggsamrådet - även om projekteringen är
genomförd. Det är en märklig slutsats, eftersom den
innebär att projekteringen först skall avslutas, och
sedan skall man riva upp den om det visar sig att den
innehåller fel och brister. Det skall också väldigt
mycket till innan en byggnadsnämnd stoppar en pro-
jektering och därmed riskerar en försening av bygg-
starten. Det kostar naturligtvis pengar.
Den rätta vägen är naturligtvis att redan i början
av projekteringsfasen se till att frågor om tillgänglig-
het, materialanvändning och tekniska lösningar blir
beaktade på rätt sätt. Det måste alla tjäna på. Det
gäller både byggherren, som annars riskerar förse-
ningar i byggprojektet, och samhället, som får en
byggnation som motsvarar de krav som går att ställa
och slipper förändringar av redan genomförda projekt
till onödiga kostnader. Att inte tillmötesgå Vänster-
partiets krav i denna fråga är oförsvarbart.
Med detta, fru talman, yrkar jag, för att vinna tid
åt kammaren, endast bifall till reservationerna 2
och 6. Men jag står naturligtvis bakom alla mina
reservationer.