Herr talman! Herr jordbruksminister! Jag tycker,
precis som Ulla Pettersson, att det är glädjande att
jordbruksutskottet har kunnat ena sig kring en
gemensam bedömning av hur övergången från
äggproduktion i konventionella burar till
alternativa system skall gå till.
Sverige är ett föregångsland när det gäller
äggkvalitet och djurhälsa. Vi har varit mycket
framgångsrika med olika program för att förhindra
salmonella och den s.k. Newcastle-sjukan. Vi har
vidare varit mycket restriktiva med medicinering,
vilket har visat sig vara mycket klokt.
I Holland har man tillåtit användning av stora
mängder antibiotika inom animalieproduktionen. I
det senaste numret av jordbrukstidningen ATL
talar forskare om att landet är på väg mot en
medicinsk katastrof. 92 % av
salmonellabakterierna är resistenta mot antibiotika
i Holland i dag. Motsvarande siffra för Sverige är
6 %, vilket fått forskare hos oss att föreslå en än
mer restriktiv användning. Vi bör ägna denna fråga
stor uppmärksamhet.
Det är mycket tillfredsställande att kunna
konstatera att vi i EU-förhandlingarna har fått
igenom våra krav på djurhälsa och äggkvalitet.
Sverige är också ett föregångsland genom
ambitionen att öka våra djurs möjlighet till ett
naturligt beteende. Portalparagrafen i
djurskyddslagen från 1988, som riksdagen antog
med stor enighet, visar på detta. Som en
konsekvens av djurskyddslagen fattades då också
av riksdagen beslutet att nuvarande bursystem för
äggproduktion skall avvecklas. Det råder
fortfarande -- vilket framgår av det betänkande som
vi nu behandlar -- enighet om att så skall ske.
Upphovet till dagens betänkande är, som Ulla
Pettersson redovisade, en kontroll som gjordes
1993, varvid Jordbruksverket utvärderade hur långt
forskningen och de praktiska försöken har kommit
när det gäller alternativ till bursystem. Denna
utvärdering har fungerat som en väckarklocka --
problemen med de alternativa systemen är
betydligt större än man tidigare räknat med.
Jordbruksverket har därför föreslagit att det år då
förbudet mot nuvarande bursystem skall träda i
kraft flyttas från föreslagna 1999 till en tidpunkt
längre fram.
Regeringen och jordbruksutskottet har dock velat
avvakta härmed, och utskottet har föreslagit att
regeringen i fortsättningen skall återkomma varje
år med en lägesrapport. Om riksdagen biträder
detta förslag innebär det att vi redan i höst får en
rapport om den fortsatta utvecklingen.
Inför övergången till alternativ till bursystemen
lade riksdagen redan 1988 fast att den inte får
innebära att djurhälsan eller arbetsmiljön
försämras, att medicineringen ökar eller att
näbbtrimning tillåts. Utöver dessa krav slår
jordbruksutskottet i detta betänkande fast att
övergången till alternativa system inte heller får
leda till att den svenska äggproduktionen slås ut.
Detta är enligt min uppfattning viktigt, eftersom
alternativet annars blir importägg av sämre
kvalitet, producerade i bursystem som i regel är
sämre för djuren än våra nuvarande bursystem.
I detta sammanhang bör det uppmärksammas hur
viktig äggnäringen är för vårt land. Den sysselsätter
i dag på hel- och deltid över 4 000 personer. Värdet
i producentledet uppgår till ca 1 miljard kronor per
år, och i fodret ingår spannmål från ca 50 000 ha
åkermark.
Till detta skall vi lägga den svenska
livsmedelsindustrins ökande behov av ägg av hög
kvalitet, som också Ulla Pettersson var inne på. I
dag motsvarar behovet ca 6 % av den svenska
äggproduktionen, men det förädlade värdet i form
av i första hand näringslösningar, där Sverige är
världsledande, uppgår även det till ca 1 miljard
kronor, och huvuddelen av produktionen går på
export.
Oavsett om Sverige blir medlem i EU eller inte
betyder de nyligen avslutade GATT-
förhandlingarna att vår livsmedelsindustri i
framtiden kommer att utsättas för internationell
konkurrens.
Nu har vi i och för sig rätt att kompensera våra
producenter för den merkostnad som våra miljö-
och djurskyddslagar åstadkommer. Men vi är alla i
detta hus medvetna om att staten inte kommer att
ha råd att satsa budgetmedel på
livsmedelsområdet. Vi har ju också en gemensam
ambition att fullt ut marknadsanpassa all
livsmedelsproduktion.
På sikt tror jag att den svenska synen på
behandlingen av våra djur kommer att få
internationellt genomslag, och då kommer
skillnader i produktionskostnader att jämnas ut. Vi
vet också att konsumenter är beredda att betala
mer för en djurvänlig livsmedelsproduktion. Vad vi
i dag inte tillförlitligt vet är hur stor denna grupp
konsumenter är och hur mycket mer man är beredd
att betala. Undersökningar har nu startats på detta
område.
Vi måste därför anstränga oss så att alternativen till
nuvarande bursystem blir så rationella som möjligt.
Även om Jordbruksverkets rapport, som jag
tidigare berörde, pekade på stora problem med
bl.a. kannibalism och fjäderplockning, så finns det
också ljusglimtar.
Jag blev i måndags uppringd av en producent som
jag känner sedan gammalt. Han hade nu avslutat
två parallella omgångar med 2 000 golvhöns utan
att ha fått några större problem med just
kannibalism och fjäderplockning. Men för att
lyckas med detta i stora hönsbesättningar kan man,
enligt min talesman, inte ha fönster och dagljus i
produktionslokalen, vilket vi önskar, utan man
måste ha svagare, artificiellt ljus. Jag ser med stort
intresse fram emot att få besöka hans anläggning i
påskveckan.
Det händer mycket på området just nu. Med den
lägesrapport som vi väntar hösten 1994 får
riksdagen ett bättre beslutsunderlag för den
framtida uppläggningen av svensk äggproduktion.