Herr talman! Äggproduktionen i Sverige behöver
omprövas. De tidigare godtagna
produktionsmetoderna utsätts nu för en
genomgående granskning och omprövning. Djuren
skall hållas och skötas i en djurmiljö som ger dem
god hälsa och möjlighet att bete sig naturligt.
Forskning och försök kring alternativ till
burhållning av värphöns ingår som en del i denna
förändringsprocess. Det finns dessutom kreativa
enskilda producenter som gör försök, eftersom de
räknar med att denna förändring kommer att
komma till stånd via en lagstiftning.
Jag vill här uppmärksamma några erfarenheter som
en enskild producent har delgivit mig.
När det gäller värphöns måste man vara klar över
att en hel kedja måste följa när systemen byts ut.
Det innebär att uppfödningen, om
burhönsmetoden skall frångås, måste ske genom
att kycklingarna är frigående. De måste alltså
kontinuerligt vara frigående.
Uppfödaren av kycklingar måste ha samma
inställning som producenten. En fri blivande
värphöna kan utvecklas fritt. Den kan sandbada,
plocka och sköta om sin egen fjäderskrud. En
värphönas dag ser ut så att den fem timmar efter det
att ljuset har tänts börjar värpa ett ägg. På
eftermiddagen förbereder sig hönan för nästa dags
värpning. Då är halm och sandbad viktiga
komponenter för att göra hönsfågelns inpräglade
beteende möjligt.
Den dagliga tillsynen av värphönsen kräver tid, och
det är där man får en förändrad kostnadsbild. Den
blir dock inte så stor i praktiken som det har angetts
i betänkandet. Den producent jag har talat med
säger att 2:50 kr per kilo räcker. Han har också
uppnått att antalet fellagda ägg efter ett tag har
minskat till 3--4 %. Han har således fått ett mycket
bra resultat.
Denne producent anser också att den frihet som
han har gett värphönsen medför att hönsen får mer
motion. Han har naturligtvis också konstaterat att
hönsen får ett större energibehov. Samtidigt har
han uppnått en avkastning på 91--92 %. Äggen är
tyngre, och kvaliteten på skalen är högre. Han har
fått fram ett högkvalitativt ägg genom sin
produktion. Han anser att frigående höns blir glada
värphöns.
Han arbetar också efter principen att förändra
foderstaten för att uppnå det absolut bästa
resultatet. Vi talar här om produktion i mindre
anläggningar. Enligt hans bedöming kan man ha i
storleksordningen 10 000 värphöns i dessa
anläggningar. Därigenom får vi en närproduktion
och en högkvalitativ produkt. På sikt får vi fler
anläggningar. Vi får färskare ägg om vi kan
genomföra den här reformen fullt ut. Jag tror,
precis som Bengt Rosén, att det på sikt kommer att
finnas frigående höns i hela Europa.
Vi är på det klara med problemen med salmonella
i Tyskland. Vi har diskuterat det tidigare i
kammaren. Om vi får en produkt med betydligt
högre kvalitet så blir vi också intressanta som
förebilder och kanske som exportörer under en
period. Detta medför att vi kan få en viss utökning
av arbetsmarknaden. Detta ger helt enkelt fler
arbetstillfällen på vissa områden där det annars inte
skulle vara möjligt.
De som skall arbeta med denna verksamhet
behöver dock mycket utbildning. Det är ingen lätt
sak. Man måste ha ett öga för produktion av ägg,
som den producent som jag har diskuterat med
uttryckte det. Dessutom måste man utveckla en
foderstat som passar. Det är viktigt att vi får bra
produkter och konkurrens på lika villkor. Jag tror
att vi kan skapa en nisch för vår produktion med
hög kvalitet på ägg.