Fru talman! Vi är helt överens om att ett förebyggande arbete måste kombineras med stöd när våld väl förekommer. Det är den kombinationen som kan ge framgång i det här arbetet.
När det gäller nollvisionen är fokus självklart på förövare. Jag tror att jag var tydlig med att det är viktigt. Men i det mål som vi har, och som både den här och tidigare regeringar har jobbat med under många år, är nollvisionen inte begränsad enbart till våld mot kvinnor. Av den anledningen, om man nu ska anta en nollvision, har vi utökat den till att inte bara fokusera på kvinnor, även om det såklart är huvudfokus.
Jag vet inte om nollvisionen i sig är det viktiga, men självklart är det vad vi alla strävar efter. Ingen kvinna i Sverige i dag ska mördas. Alla kvinnor ska i dag kunna leva ett fritt liv där man gör sina egna val. I övrigt kan konstateras att Socialdemokraterna själva avslog en motion om nollvision för ett år sedan.
Jag håller inte med om att det säger så mycket att hedersvåld hamnade på riksdagens bord under Socialdemokraternas regeringstid. Fyra år vill jag påminna om att det tog. Det är inte acceptabelt om man vill nå framgång.
Vi moderater har självförtroende i att vi kommer att handla och agera, något som har saknats under alltför lång tid. Det här är komplicerade frågor som kommer att ta tid att lösa. Hedersvåldet är också en betydligt svårare form av våld på det sättet att det inte stannar vid en person utan handlar om hela familjer och grannskap. När det väl får möjlighet att breda ut sig kräver det helt andra åtgärder för att komma till rätta med.
Här har vi flera delar, men vi jobbar också, vill jag säga, med det förebyggande arbetet. Bland annat har vi den tioåriga nationella strategin som fortsätter.