Fru talman! Nu ska vi se om jag kan hålla mig till arbetsordningen. Jag ber om ursäkt.
Jag tackar Helena Vilhelmsson för frågan. Ledamoten nämnde att en nollvision för mäns våld mot kvinnor skulle vara bättre än en nollvision för våld i nära relation. Men det är ju exakt samma exempel som Helena Vilhelmsson själv tar upp, för alla män slår inte kvinnor. I så fall kan vi inte ha någon nollvision över huvud taget.
Jag skulle vilja vända på frågan och ställa samma fråga till Helena Vilhelmsson som jag ställde till ledamoten Sofia Amloh: Varför kunde vi inte bli ett enigt utskott i detta och komma fram till att det behövs en nollvision för allt våld i nära relation?