Fru talman! Jag tycker att det är en viktig debatt vi för. Jag tror att arbetsmarknadens parter har fyllt en viktig funktion för Sveriges arbetsmarknad. Den har fyllt en viktig funktion för svensk konkurrenskraft alltsedan Saltsjöbadsavtalet 1938. Jag tror att det är jätteviktigt att vi diskuterar de här frågorna om hur den svenska arbetsmarknaden ska få en bättre funktion.
Det jag kan utläsa från Peter Perssons fråga i interpellationen är en viss frustration över att det finns en medlemsflykt från facket. 500 000 människor har lämnat facket och a-kassan, säger Peter Persson. Det är klart att han vill hitta en syndabock när det gäller att människor inte längre vill vara med i facket som är så tätt knutet till det socialdemokratiska partiet. Men han stannar snabbt vid att konstatera att det är Anders Borg som bär skulden till detta, och det finns inga andra förklaringar.
Jag, till skillnad från Peter Persson, träffar människor och pratar med dem. Jag träffar ofta människor som är fackanslutna. Det finns en viss frustration hos medlemmarna som känner att det parti som de skickar sin medlemsavgift till inte längre företräder deras intressen. Jag träffar ofta medlemmar som känner att det i dag bara finns ett arbetarparti i Sverige, och det är Moderaterna. Det är klart att det innebär stor frustration för Peter Persson, det förstår man ju. Men jag tror att man skulle gagnas av att leta förklaringar utifrån andra parametrar än de enklaste. Om Peter Persson kunde förhålla sig till att företräda dem som facket ska företräda kanske medlemsantalen skulle förändras i en riktning som skulle gynna Peter Perssons syften.
Jag har ännu inte fått något diplom på min vägg från Per Schlingmann, men jag är helt övertygad om att Peter Persson har ett hedersdiplom från det socialdemokratiska högkvarteret för sin förmåga att förhålla sig till en drömvärld och en verklighetsfrånvänd tillvaro.
Det vore intressant om Peter Persson vidgade sina vyer lite och pratade med människor runt omkring sig.