Fru talman! Det som Peter Persson glömmer att tala om när han talar om rösträtten i början av förra seklet är att då, precis som nu, var det bara makten och ingenting annat än makten som gällde för Socialdemokraterna. Faktum är att de förslag som lades fram om rösträtt röstades ned av Socialdemokraterna av den enkla anledningen att de insåg att de skulle tappa makt om de röstade igenom de första förslagen.
När det gäller gnistor och buller kommer jag inte ifrån dem när det gäller gjutmaskinerna i SSAB, däremot sågklingor och slagborrsmaskiner som jag känner mycket väl till.
Peter Perssons mustiga retorik kan aldrig dölja det faktum att det från dem som han tror sig företräda, hans goda bidragsgivare, faktiskt upplevs som att han inte längre företräder dem. När fackmedlemmarna inte längre känner att det är deras intressen som man talar om tappar man medlemmar. Det är detta faktum som Peter Persson försöka dölja genom att skylla på Anders Borg när det gäller differentierade a-kasseavgifter. Det kan förvisso ha haft betydelse, men det är inte hela sanningen, Peter Persson. Man kan inte å ena sidan förespråka marginellt höjda bruttolöner och å andra sidan säga nej till massiva nettolöneökningar. Det är det problem som Socialdemokraterna har haft. Men det är det som de vägrar att inse.