Herr talman! Låt mig först tacka för ett glädjande avslut. Vi har också många satsningar som gäller hedersrelaterat våld och förtryck, som ju tyvärr är något mycket större än bara tvångsäktenskap. Det finns mycket att göra. Men det var inte därför jag begärde ordet.
Min fråga kommer in lite på migrationsområdet. Désirée Pethrus tog ju upp ett antal olika åtgärder och satsningar som man ville ska vara tillgängliga redan från dag ett för dem som är asylsökande i landet. Jag funderar lite på hur man prioriterar när man vill göra en massa satsningar för personer som man inte ens har utrett om de har skäl att stanna i landet eller inte. Samtidigt är man ett parti som vill återinföra bland annat synnerligen ömmande omständigheter som grund för att få stanna. På flera sätt vill man öka möjligheterna för personer att få stanna i landet permanent. Ser man riskerna med att man skapar incitament och öppnar för att öka trycket av personer som söker sig till vårt land för att först på papperet söka asyl men sedan genom dessa olika satsningar och åtgärder få stanna i landet för att de har hunnit börja rota sig, som man brukar säga? Är det inte rimligare att fördela resurserna för att göra det möjligt för Migrationsverket att snabbt, rättssäkert och ordentligt behandla ärendena? Man ska ge grundläggande information - de asylsökande ska veta vilket land de har kommit till och vad som gäller i Sverige - men i övrigt ska man sätta igång med eventuella insatser först när ett ärende är färdigprövat.