Herr talman! I början av anförandet trodde jag nästan att vi hade hamnat i migrationsdebatten och inte i integrationsdebatten, vilket i och för sig också är mitt ämne. Jag noterade ett ordval jag tyckte var intressant, nämligen att vår förmåga till integration ska styra migrationen och att det påverkar åt det hållet.
Jag undrar lite grann hur man ser på det omvända, det vill säga att migrationen faktiskt i sig påverkar möjligheten till integration. Det räcker inte bara med reformer här eftersom det i slutändan ändå handlar om mänskliga relationer och mänskliga möten. Eller ser man det från Moderaternas sida som att vi inte längre kommer att ha ett segregerat samhälle bara vi lyckas få tillräckligt många sätt att komma in på arbetsmarknaden, tillräckligt låga löner och tillräckligt många olika former av något slags självförsörjning? Det är nämligen där jag ser de stora problemen, och dem har jag sett under lång tid.
Jag hade tidigare ett replikskifte med Fredrik Malm om just detta, nämligen att jag välkomnar att Liberalerna talar om att det behövs mycket mer än ett arbete för att komma in samhället och integreras. Från Moderaternas sida låter det dock väldigt mycket som att fokus bara är att människor ska få något slags självförsörjning. På vilket sätt är man integrerad om man är förvisad till låglöneyrken och sämre villkor - eller, om man nu ändå har lyckats ta sig in på övrig arbetsmarknad, fortsatt ingår i separata arbetslag beroende på om man har svensk bakgrund eller en annan bakgrund och inte jobbar på samma villkor?
Det är där den stora problematiken finns, och det är där jag tyvärr fortfarande ser att Moderaterna gör sina satsningar. Det är särlösningar och subventionerade anställningar som skapar ytterligare segregation på arbetsmarknaden.