Herr talman! Jag återkommer till glesbygdsfrågan, även vad avser Värmland. Jag tror att jag vågar påstå att i de flesta fall runtom i de värmländska kommunerna är det vanligaste avstånd som man har till Bilprovningen 5-6 mil. Det är en ganska avsevärd sträcka. Det här betyder att man ofta får ägna en hel arbetsdag åt besiktningen.
Jag vågar säga att det i varje kommun finns en verkstad som borde kunna bli auktoriserad av Bilprovningen och utföra exakt lika bra verksamhet som den som Svensk Bilprovning har i dag. Det är min första punkt, som gäller glesbygdssynen på det hela. Jag är fullständigt övertygad om att det runtomkring kan finnas licensierade verkstäder som klarar den här uppgiften.
Min andra punkt är den internationella aspekten. Jag sade i mitt anförande och säger igen att det förbi de här områdena, inte minst i Värmland, varje dag passerar hundratals bussar, personbilar och långtradare från hela Norden. Också dessa fordon skulle kunna besiktigas hos Svensk Bilprovning, om vi öppnade upp för nordisk och internationell verksamhet. Jag tänker faktiskt väcka den här frågan i Nordiska rådets näringsutskott, där jag är delegat, och ställa frågan hur vi ska kunna driva den här frågan, i första hand på nordisk basis. Vi har mellan de nordiska länderna ett enormt trafikflöde med bussar, bilar och lastbilar.
Hur ser Claes-Göran Brandin på den möjligheten? Vore det en fördel för Svensk Bilprovning att få vara med och jobba på den internationella marknaden, eller hur ser den socialistiska majoriteten på detta?