Herr talman! Patrik Björck efterlyste mekanismerna bakom teorin att ett höjt tak i a-kassan leder till högre arbetslöshet. Jag ägnade fyra minuter åt att försöka redogöra för det. Det måste löna sig att arbeta. Det finns internationell forskning som stöder detta, och det finns forskning här som stöder det. Jag hade förväntat mig lite konkreta invändningar mot resonemanget och varför det teoretiska resonemanget inte håller.
Patrik Björck håller fast vid att det just är a-kassan som separat fenomen som ska mätas. Men det handlar om sambandet mellan att arbeta, tjäna pengar och betala skatt och att leva på bidrag. Man måste se gapet mellan att det lönar sig att arbeta och att inte arbeta. Men det verkar Patrik Björck inte intresserad av att svara på.
Då vill jag i stället ställa en moralisk fråga, en kanske lite mer politiskt filosofisk fråga. Jag har en kompis vars lillasyster, Johanna, har fått sitt första jobb. Det är som servitris. Hon tjänar drygt 18 000 kronor.
Det sätt som Socialdemokraterna vill höja a-kassan på innebär inte en höjning för dem som har lägst löner på arbetsmarknaden. Det är inte en höjning för dem som är mest utsatta, utan det är en höjning för dem med högst inkomster. Med er politik skulle en arbetslös börs-vd få mer pengar när han inte arbetar än vad Johanna får när hon jobbar och sliter.
Jag skulle vilja ställa en fråga till dig, Patrik Björck. Vad är moralen i detta? Står du upp för den politiken? Tycker du att det är moraliskt försvarbart att en person som inte arbetar ska få mer pengar än den som arbetar? Om du tycker det bjuder jag dig gärna på lunch. Då går vi till fiket där Johanna jobbar så får du titta henne i ögonen och säga: Jag tycker att det är rimligt att du ska betala lite högre skatt för att en arbetslös börs-vd eller en börsmäklare som fick sparken under finanskrisen ska få mer pengar i bidrag än vad du får i lön.
Svara på de frågorna, Patrik Björck!