Herr talman! Den här interpellationen gäller vilka forskningsbelägg vi har för att en hög ersättningsnivå påverkar arbetslösheten. Patrik Björck redovisade återigen uppfattningen att det inte finns några sådana belägg.
Jag sammanfattade Lars Calmfors, Bertil Holmlunds, Peter Fredrikssons och Obamas chefsekonom Alan Kruegers uppfattning. Låt mig läsa upp vad IMF skriver i frågan: Våra resultat är i linje med en omfattande empirisk forskning från olika länder om arbetsmarknadsinstitutioner, politik och arbetsmarknadsutfall som oftast finner att arbetslöshetsersättningen har en signifikant och stor effekt på arbetslösheten.
De hänvisar till Layard, Nickell och Jackman. Layard är labourekonom i Storbritannien med starka kopplingar till partivänner till interpellanten.
Man fortsätter: På ett liknande sätt finner empirisk forskning som analyserar samspelet mellan arbetsmarknadsinstitutioner, politik och makroekonomiska chocker att arbetslöshetsersättningen har stor betydelse för utfallet på arbetsmarknaden.
Man hänvisar till Olivier Blanchard med kopplingar till Patrik Björcks partivänner i Frankrike.
EU-kommissionen drar följande slutsats: Empiriskt är betydande incitamentseffekter förknippade med arbetslöshetsersättningen. Resultaten från en stor empirisk litteratur bekräftar det teoretiska förutsägelserna.
En generösare arbetslöshetsförsäkring tenderar att vara signifikant förknippad med högre arbetslöshet och längre arbetslöshetsperioder. Jag kan stå här i en timme och läsa upp liknande citat. Det finns hur mycket belägg som helst för den uppfattningen. Jag återkommer gärna i nästa inlägg och läser upp Riksbankens och KI:s bedömningar i frågan, för de landar i exakt samma slutsats.
Patrik Björck vill på något sätt bara kasta ut forskningsresultat för att några partivänner till honom inom TCO har en annan uppfattning. Låt oss ta en annan forskningssammanfattning, en riktig, som är på allvar, en i stridens hetta gjord politisk bedömning. Gordon Brown och Tony Blair sänkte ersättningen i a-kassan. Deras bedömning var nämligen att det var nödvändigt för att få ned arbetslösheten i Storbritannien. Gerhard Schröder och Peer Steinbrück, Socialdemokraternas ledare i Tyskland, sänkte ersättningen i a-kassan. Dessa herrar gick fram mycket hårdare än vad vi har gjort i Sverige. De sänkte ersättningen till 65 procent för tolv respektive sex månader.
Menar Patrik Björck att de var illvilliga, att Gerhard Schröder, Tony Blair, Gordon Brown och Peer Steinbrück var människor som ville pressa ned lönerna? Är det vad Patrik Björck tänker säga när han deltar i den tyska valkampanjen. Vill han varna för att rösta på Peer Steinbrück, min gamle kollega som nu kandiderar till kansler? Ska vi varna tyskarna för att rösta på honom, för att han är en lönenedpressare och var med och sänkte a-kassan under Gerhard Schröders tid? Är det detta som är Patrik Björcks bidrag i den tyska valrörelsen?
Det finns inget belägg, inte något belägg alls, för det mycket hårda påstående Patrik Björck gjorde i talarstolen. Han sade att det inte fanns något belägg för att högre ersättning skulle leda till färre jobb. Har Patrik Björck upplyst Lars Calmfors, Bertil Holmlund, Peter Fredriksson, EU-kommissionen, IMF, Obamas chefsekonom Alan Krueger? Har Patrik Björck varit på Riksbanken och KI och föreläst om detta så att de fått veta att han gjort en egen sammanfattning av forskningen, som innebär att det inte finns några belägg? Samtidigt visar alla andra sammanfattningar att Patrik Björck saknar belägg.