Herr talman! En felaktighet blir inte mindre felaktig bara för att man upprepar den, som finansministern gör. Beläggen saknas, de finns inte. Det är det enkla konstaterandet. Det finns ingen vetenskaplig studie som bekräftar sådana effekter. Finansdepartementets rapport refererar inte till någon vetenskaplig studie där man försöker uppskattar ersättningsgradens effekter på arbetslöshet och sysselsättning i Sverige. Man konstaterar helt enkelt att de inte finns; de finns inte här för att mäta.
Finansministern citerar, herr talman, Finanspolitiska rådet. Finanspolitiska rådets påståenden eller trossatser innebär inte att det är vetenskap. Bara för att någon har en akademisk bakgrund i något sammanhang men sedan kommer med trossatser och påståenden blir det inte vetenskap. Det är inte så det fungerar. Då får man faktiskt belägga det. Bekymret är att verkligheten inte ser sådan ut.
År 2006 när finansministern och alliansregeringen införde den misslyckade arbetsmarknadspolitiken trodde man att den skulle fungera. Vi socialdemokrater argumenterade på goda grunder emot den politiken och sade att den inte kommer att fungera. Nu vet vi att politiken inte har fungerat. Arbetslösheten har ökat, den har inte minskat. Arbetslösheten i jämförbara länder är lägre än i Sverige. Finansministerns politik har inte fungerat. Det är oerhört viktigt att komma ihåg att det trots allt är verkligheten vi pratar om. Trossatser och påståenden är en sak. Sådana kan man naturligtvis citera och hitta överallt. Men vetenskapliga studier som bekräftar det finns inte av det enkla skälet att verkligheten inte ser så ut. Den här politiken har inte lett till lägre arbetslöshet.
Återigen får jag ställa min fråga som jag inte fått något svar på. Om nu finansministern har den här tron, den här religiösa uppfattningen, skulle det vara spännande om finansministern kunde beskriva hur det fungerar. Varför sänker man i så fall inte ersättningen? Jag utgår från att finansministern anser att den höga arbetslöshet som vi har i Sverige i dag är ett problem. Jag utgår från att finansministern tycker att det är bekymmersamt att Sverige har en högre arbetslöshet än jämförbara länder. Och jag utgår från att finansministern ärligt skulle vilja göra någonting åt det. Om nu finansministern anser sig ha ett verktyg för att sänka arbetslösheten, varför använder sig inte finansministern av det verktyget i så fall? Det är den ena frågan.
Om finansministern nu har den här religiösa uppfattningen om arbetslöshetsersättningens betydelse, hur förhåller sig finansministern i så fall till de så kallade kompletterande försäkringarna? Där har åtminstone arbetsmarknadsministern och statsministern när vi har diskuterat arbetslöshetsförsäkring tidigare sagt att det inte gör så mycket att arbetslöshetsförsäkringen inte ger ett inkomstskydd till folk, för man kan teckna kompletterande försäkringar och då få sin inkomst försäkrad. Om man nu har den uppfattning som finansministern har om arbetslöshetsersättningens storlek borde finansministern vara bekymrad över att stora delar av arbetsmarknaden har tecknat kompletterande försäkringar som i så fall fullständigt slår ut effekterna av finansministerns politik. Hur förhåller sig finansministern till de kompletterande försäkringarna?
Slutligen skulle jag vilja ställa en tredje fråga. Det har nu kommit fram att Moderaterna förespråkar medborgarlön, att man ska kunna få ta del av arbetslöshetsförsäkringen även om man aldrig har arbetat. Hur förhåller sig finansministern till en sådan politik, och hur förhåller det sig till arbetslinjen?