Herr talman! Eva-Lena Jansson ska få svar på sina frågor! Jag blir riktigt, riktigt irriterad på den typ av fråga som Eva-Lena nu ställde.
När Eva-Lena söker ett jobb och inte kallas till intervju är det för att hon är kvinna, men när en romsk kvinna söker ett jobb och inte kallas till intervju är det bara för att hon är rom, menar Eva-Lena Jansson. Men det kan ju vara för att man utgår från att hon ska gå klädd i traditionellt romska kläder, vilket inte innebär samma problem om det gäller en romsk man. Vad är det som säger att en romsk kvinna aldrig kan diskrimineras på grund av sitt kön utan bara på grund av sin etnicitet? Vad är det som säger det, Eva-Lena Jansson? Det skulle jag vilja ha svar på.
Jag tycker att det är jättebra med sammanslagen lagstiftning, för jag inser att kvinnor kan bli diskriminerade både som kvinnor och ännu mer som kvinnor som har en annan etnisk bakgrund. Det är viktigt att det finns en myndighet som kan hjälpa till med den rättshjälp som behövs i sådana fall.
Jag håller med dig, Kerstin Nilsson, om att på samma sätt som män och kvinnor utan funktionshinder inte får liknande frågor drabbar det också dem som har funktionshinder. Det kan man se när man till exempel ska ge hjälp till en kvinna som ska ta hand om sin gamle man. Hon får inte alls samma typ av hjälp som en man som ska ta hand om sin kvinna får. Detta drabbar alla kvinnor, också kvinnor med funktionshinder, och det blir ännu jobbigare att det drabbar dem eftersom de redan har annat som de måste få hjälp med att hantera. Jag förstår din upprördhet kring denna fråga, och jag menar att det finns anledning att jobba mycket mer på detta område.
När myndigheter får ett uppdrag har de skyldighet att rapportera tillbaka till statsrådet, och delvis beskrivs uppdragen i regleringsbrev, delvis redovisas de i de myndighetsdialoger som man har mellan statsråd och myndighetschefer. Detta utgår från att samtliga dessa 20 myndigheter har i sina regleringsbrev att de ska jobba på detta systematiska vis och att de ska återrapportera till sina departement och statsråd hur de har jobbat.
Sedan behövs alltid en större utvärdering att utgå från för att se vilka förbättringar man kan göra, men det är inte så att vi inte ska ha information om hur myndigheterna jobbar, vad de gör och vad de lyckas med från år till år ända fram till den slutliga utvärderingen 2016. Så är det inte. Här utgår jag från att varje statsråd efterfrågar information om hur deras myndighet jobbar för att se till att kvinnor med funktionshinder får den service de har rätt till.