Herr talman! Kerstin Nilsson har frågat mig vad jag avser att göra för att trygga att kvinnor med funktionsnedsättning bemöts och bedöms på ett likvärdigt och jämställt sätt av myndigheter med mera.
Jag delar Kerstin Nilssons uppfattning att kvinnor med funktionsnedsättning är särskilt utsatta i flera avseenden. Exempelvis är kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld många gånger mer utsatta i relation till kvinnor som inte har en funktionsnedsättning. Det handlar om beroende, osynlighet och sårbarhet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en prioriterad fråga för regeringen. Därför fortsätter nu regeringen den resursmässigt största satsningen för jämställdhet någonsin i Sverige.
I september 2011 lanserade regeringen en plattform för att stärka arbetet med jämställdhetsintegrering på lokal, regional och central nivå. I det sammanhanget tillfördes Sveriges Kommuner och Landsting medel för att vidareutveckla arbetet med att kvalitetssäkra att sjukvården, socialtjänsten, skolan med mera är bra och likvärdig för alla kvinnor och män, flickor och pojkar.
Regeringen har en bred ansats i kampen mot mäns våld mot kvinnor. För att förbättra kunskapen om kvinnor med funktionsnedsättning som utsatts för våld har Socialstyrelsen tagit fram utbildningsmaterialet
Sällan sedda
. Materialet riktas till personal inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och ungdomsmottagningar, polis och rättsväsen, ideella organisationer som brottsoffer- och kvinnojourer och funktionshindersorganisationer. Det har också uppmärksammats internationellt inom både FN och EU.
Ett av de nationella målen för funktionshinderspolitiken är jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning. Flera indikatorer pekar på att kvinnor med funktionsnedsättning har sämre levnadsvillkor än män med funktionsnedsättning, och att det också finns vissa skillnader när det gäller stöd och insatser.
Regeringen beslutade i juni 2011 om en strategi för funktionshinderspolitiken i syfte att effektivisera arbetet och förbättra uppföljning och utvärdering av genomförda insatser. Prioriterade områden är bland annat utbildning, arbetsmarknad, socialpolitik, hälsa, transport och fysisk tillgänglighet. Ett tjugotal myndigheter medverkar i att genomföra strategin. Några av strategins mål tar sikte på att förbättra bemötande och öka kunskapen om förutsättningar och behov hos kvinnor och män med funktionsnedsättning inom de ovan nämnda områdena. Myndigheten för handikappolitisk samordning har i uppdrag att samordna, följa upp och stödja arbetet. Strategin kommer att utvärderas 2016.
Jag vill också nämna diskrimineringslagen som syftar till att värna principen om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. Lagen omfattar bland annat diskrimineringsgrunderna kön och funktionshinder och är tillämplig inom många samhällsområden. En tanke med en sammanhållen diskrimineringslagstiftning är att underlätta för den som utsatts för diskriminering, särskilt om den diskriminerande handlingen kan hänföras till mer än
en
diskrimineringsgrund.
För att vara förvissade om att våra jämställdhetspolitiska satsningar når kvinnor med funktionsnedsättning måste vi ständigt påminna oss om att jämställdhet alltid handlar om kön men sällan enbart om kön.