Herr talman! Först ber jag att få yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.
Sedan regeringsskiftet har det förekommit en
omfattande pressdebatt i fråga om flyttskatter och
skattens effekter. Jag har upplevt att debatten har
haft sin grund i borttagandet av möjligheten till
uppskov av sådan beskattning i samband med
skattereformen.
Det har ställts krav från en del håll på att skatten
skall avskaffas helt. På annat håll har man förordat
en lösning där det åter skall bli möjligt att få
uppskov på skatten vid bostadsbyten.
Jag tycker principiellt att det skall vara en
beskattning av kapital som är bundet i bostäder för
att få rättvisa jämfört med beskattning av
avkastning på bankmedel. Denna beskattning kan
ju naturligtvis ske i form av ett årligt uttag. Men den
kan också ske i form av en årlig beskattning eller en
beskattning på värdeökningen vid en försäljning av
bostaden.
Om jag har uppfattat Vänsterns motion rätt
förordas en balansförskjutning med högre uttag vid
försäljningen. Jag är något oklar över om det
innebär en sänkning av den årliga beskattningen
eller att tillföra staten mer pengar genom ett högre
uttag. Jag tycker att det är problematiskt att gå in
på en sådan modell. Den nuvarande
reavinstbeskattningen är faktiskt något för hård.
En del flyttar ofta, ibland utan egen förskyllan.
Finns det inte uppskovsmöjligheter när man flyttar
ofta och reavinsten måste tas ut, kan detta i
praktiken innebära mycket höga årliga
driftskostnader.
Peter Kling var nöjd med propositionen och
betänkandet frånsett på en punkt. Det gäller att
han vill behålla takregeln, 9 %, fram till 1999. Jag
vill erinra om vad som står i betänkandet på s. 33.
Förutom den beskattning som nu förordas finns det
en takregel. Vidare finns det en beskattning som
gäller sedan tidigare och som skall kunna vara kvar
till 1999. Det innebär tre olika
beskattningsmetoder som löper parallellt med
varandra -- enligt detta förslag fram till
halvårsskiftet 1994. Detta innebär, självfallet,
praktiska och administrativa svårigheter. Det blir
besvärligt att förlänga detta. Det är därför bra att
inte ha för många regler för att få en enkelhet för
deklaranterna.
Jag tycker för min del att regeringen i propositionen
har funnit en väl avvägd lösning i nuvarande
ekonomiska läge med möjlighet till uppskov av
beskattning vid försäljningsvinster vid
bostadsbyten. De uppskovsregler som nu föreslås
har inte bedömts vara förenliga med takregeln som
i dag begränsar skatteuttaget till 9 % av
försäljningssumman. Eftersom det inte går att ha
kvar takregeln är det tvunget att lindra
beskattningen. Den förändras på så sätt att den
skattepliktiga vinsten kommer att utgöra 50 % av
den konventionellt beräknade vinsten. Det är inte
bara fråga om beskattning av den reala
värdeökningen, utan det är också fråga om
beskattning av inflation.
Herr talman! Jag vill slutligen understryka ett par
punkter i betänkandet. Där framgår att Lagrådet
anför att den av regeringen föreslagna lösningen är
en väl genomarbetad lösning av en komplicerad
skattefråga. Lagrådet har positiva omdömen om
den tekniska utformningen. Vidare säger utskottet
på s. 34 i betänkandet: ''Vad gäller tanken att helt
slopa reavinstbeskattningen av bostäder delar
utskottet regeringens uppfattning att en sådan
ordning av rättviseskäl och av statsfinansiella skäl
inte är lämplig.''
Herr talman! Då kommer jag in på en del av Lars
Bäckströms påståenden. Det är ju riktigt att
reformen inte har någon direkt finansiering. Det
har funnits ett tryck på att genomföra denna reform
sedan länge. Regeringen har dröjt. Men i dagsläget
kan vi se ett behov av en ökad rörlighet på
bostadsmarknaden för att kunna minska
omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Det kostar också pengar.
Kan vi få en större rörlighet på bostadsmarknaden,
torde det innebära att vi kan få igen en del. Hur
mycket är svårt att bedöma.