Fru talman! Ja, det gör jag.
Jag tänkte att jag skulle nämna något annat för att
visa på hur komplicerat det egentligen är. Jag nämnde
det också i mitt anförande. I den remissrunda som var
på Johanssons utredning kom rätt många remissvar
in. De var i huvudsak alla positiva till utredarens
förslag.
Vad som har hänt därefter är att FSL, som Lennart
Kollmats nämner, och Folkspel fullständigt har bytt
fot och lagt fram ett helt annat förslag som man nu
diskuterar med regeringen. Det är inte helt enkelt. Det
kan bero på att hanteringen har dragit ut på tiden och
att man har bytt människor på olika ställen.
Jag vill också nämna situationen i New South
Wales. Lennart Kollmats tog upp det, och tidigare har
också Ewa Larsson nämnt det. Det är en enorm skill-
nad när man inom en så pass begränsad yta som där
har 120 000 spelautomater mot Sveriges 7 000-7 500.
Det är en väldig skillnad.
Jag vill inte ha den spelmarknad som man har i
New South Wales. Det var också det budskap som
kom från de forskare som vi diskuterade frågan med.
De sade: Den spelpolitik som ni har i Sverige är något
som även vi eftersträvar, men vi är långt ifrån den.