Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna nr 7 och nr 11. För övrigt står jag bakom alla övriga reservationer som Centerpartiet har medverkat i.
Ibland har jag en känsla av att det händer saker och ting väldigt tyst. Diskussionen om europabolag har inte varit den stora debattfrågan varken i lagutskottets eller i vår egen debatt i arbetsmarknadsutskottet. Ändå tror jag att det är ett väldigt tydligt tecken på hur utvecklingen kommer att gå framöver.
Det kommer att vara mer och mer som vi hittar lösningar på i ett Europaperspektiv och kanske så småningom också i ett världsperspektiv. Vi kan inte bara se till den lilla del av världen som kallas Sverige. Vi kan tycka att vi har det väldigt jobbigt och att det är väldigt svårt på arbetsmarknaden för oss, men vi måste ändå ha blickarna riktade utåt. Vi kan inte begränsa den svenska arbetsrätten och den svenska arbetsmarknaden bara till Sverige. Vi måste också ha kontakt med vad som händer i andra delar av världen, i Europa och globalt, för att vi inte ska bli överkörda, för att vi inte ska bli satta på bakvagnen, utan vi ska vara med i diskussionen och vara med och skapa det nya arbetslivet i världen.
Vi har mycket att bidra med från svensk arbetsrätt och svensk arbetsmarknad. Men vi kan inte bara sitta och tycka att vi har det bra och att vi ska göra lite förbättringar.
Först och främst har vi över en miljon människor som inte kommer in på arbetsmarknaden, som inte har ett jobb att gå till. Och vilken solidaritet finns där mellan de fackliga organisationerna och de människor som står utanför? Vi måste få en balans. Vi måste få en känsla av att det finns fler människor som ska vara med i det här arbetet och som också har rätt till arbete.
Jag har träffat Småföretagarnas Arbetslöshetskassa. De hade sin stämma nu. Det finns en gnista och en önskan att göra saker och ting, att skapa nya arbetstillfällen, att försörja sig själva, att se till att andra får möjlighet att via deras företag försörja sig, att bidra till en utveckling i Sverige. Jättebra! De vill också föra det här arbetet vidare till andra delar av världen. De har en känsla av att vi finns på en global marknad.
Då behöver de ha lite förändringar i arbetsrätten. Vi måste hitta ett nytt sätt att få det här att fungera, inte så att vi tar tryggheten från människor. Men vilka människors trygghet är det vi ska värna om? Är det bara de som har kommit in på arbetsmarknaden? Hur ska vi hantera alla dem som inte har fått något jobb, de som inte har varit inne på arbetsmarknaden än på grund av att de har studerat och det inte passar deras utbildning, de som har varit gravida och vill komma tillbaka och byta arbete därför att det gamla jobbet kanske inte passar så jättebra?
Vi har så många inlåsningseffekter. Vi har så mycket annat som inte fungerar jättebra i dag. Vi behöver se över det här, för världen ser ut på ett annat sätt än den gjorde på 70-talet, när många av dessa regler kom till. Då passade reglerna, men i dag passar de inte längre.
Vi har här diskuterat gravida och föräldralediga. Vi måste väl någon gång i detta samhälle komma underfund med att det är allas vårt ansvar att se till att barn föds och att föräldrar kan ta hand om sina barn. Ändå gör inte regeringen den översyn som vi från borgerligt håll flera gånger har begärt att få. Vi tror inte att det är några jätteproblem, men varför inte ta itu med de problem som finns? Varför inte göra den här undersökningen så att vi vet vilka problemen är?
Det är samma sak med turordningsreglerna. Säger man att det är stora problem? Ja, men ta då fram och visa var de finns så att de kanske går att åtgärda! Samtidigt ska vi inte hindra människor från att - kanske mest psykologiskt men ändå - anställa fler.
En annan sak som vi från Centerpartiets sida har tagit upp ett flertal gånger och fått avslaget utan närmare diskussioner är tilläggsförsäkringar. När man känner att det vore viktigt att ge de människor som kommer över taket på a-kassan en tilläggsförsäkring säger de fackliga organisationerna nej, och de har ett veto.
Vad tjänar det till? Vad är det bra för? Det är en solidaritet som för mig verkar väldigt avig. Dessutom är det så att otroligt många människor kommer över taket. Vi behöver se över arbetsrätten och se över försäkringsrätten. Det är många olika saker som behöver ses över, eftersom verkligheten har sprungit ifrån de system som vi har.
Det är det barnvänliga arbetslivet, med flexibilitet och olika sätt att få samhället att fungera över en människas livstid. Men vi ska också se vad som är på väg att hända i vårt eget land och runtomkring oss. Fortfarande gäller det att barnet är ett ansvar för oss alla. Vi som har vuxna barn och kanske barnbarn vet att det här är så viktigt. Det är så kort tid i livet som det är ett problem för oss, och samtidigt en glädje. Kan vi inte få ha glädjen av att barnen finns och följa dem nära när de är små? När vi blir lite äldre och barnen är vuxna kan vi jobba lite mer, men då är vi utslagna från arbetsmarknaden.
Det finns otroligt mycket att göra, inte minst för dem som är på väg in på arbetsmarknaden, de unga och vi som är på väg ut från arbetsmarknaden, vi som är lite äldre. Vi behöver mötas. Det finns en massa saker man kan göra för att förenkla och underlätta, i stället för att som i dag bara lappa och laga ett system som kanske är lite obsolet vid det här laget. Vi behöver ett nytt sätt att få det här att fungera, en arbetsmarknad som ser hela världen och som ser att vi här i Sverige har behov av förnyelse och inte bara att sitta kvar i gamla regler och ståndpunkter.