Herr talman! Vi ska diskutera arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 4 om arbetstagarinflytande i europabolag och övrig arbetsrätt. Den del som berör arbetstagarinflytande i europabolag är kanske den som väcker minst debatt, därför att där finns stor enighet. Jag vill bara kort stanna inför den frågan i alla fall genom att säga att detta är ett ganska typiskt EU-arbete. Man har alltså en ny lagstiftning, och man har mer arbetstagarinflytande, en social dimension, i lagstiftningsarbetet. Det tycker jag är intressant att notera. Lagstiftningens utformning bygger på att man försöker ta till vara de nationella traditionerna och lagstiftningen och försöker inlemma dem i den nya associationsformen europabolag, och så skapar man något nytt. Man försöker då skapa en förhandlingsordning för detta som i möjligaste mån tillvaratar arbetstagarinflytandet.
Vi vet inte hur många europabolag vi kommer att få i framtiden. Vi vet inte exakt hur det kommer att fungera i praktiken. Här finns en osäkerhet, och det finns kanske anledning för utskottet att komma tillbaka och bevaka den frågan. Men jag tycker att det ändå är intressant att se det arbetssätt som finns inom EU som visar just på EU:s sätt att jobba och som jag tycker är i grunden positivt.
När det gäller de övriga arbetsrättsliga frågorna, som kanske är mer intressanta för dagens diskussion, vill jag stanna upp inför reservation 1. Jag vill yrka bifall till reservationerna 1 och 11. Jag säger det nu för tydlighetens skull, i övrigt ställer vi oss självfallet bakom alla reservationer som Kristdemokraterna är med på. Men 1 och 11 vill jag yrka bifall till.
Den första handlar ju om en översyn av arbetsrätten. Det har gjorts en arbetsrättsutredning,
Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt arbetsliv
. Men den har haft ett alltför begränsat uppdrag och koncentrerat sig enbart på några få områden. Vi tycker att det behövs en samlad översyn där man sätter de små företagens situation i det främsta rummet.
Vi har ett antal utgångspunkter för den översynen från kristdemokratiskt håll.
Vi behöver en förnyad arbetsrätt för att finna en bättre balans mellan den anställdes behov av trygghet och stöd vid förändringar å ena sidan och insikt om behovet av en dynamisk ekonomi som skapar goda förutsättningar för företagsamheten å den andra sidan. När balansräkningen förr satt i maskiner och byggnader sitter balansräkningen numera mer i de enskilda människorna, i löntagarna. Det brukar sägas att när de anställda går ut genom kontorsdörren går också balansräkningen ut ur företaget. Så fungerar det i allt högre grad, och det tas det alltför lite hänsyn till i den nuvarande arbetsrättslagstiftningen.
Arbetsrätten är också i alltför hög grad uppbyggd för att skydda den som har arbete och i alltför låg grad uppbyggd för att underlätta för människor att få fotfäste på arbetsmarknaden. Den nuvarande arbetsrätten skapar ett svårgenomträngligt regelverk för det lilla företaget som skrämmer många för att nyanställa och skapar vanmakt hos många företag och företagare.
Det nya kunskapssamhället gör att beroendeförhållandet mellan de anställda och företagets ledare och ledning blir allt starkare. Vi har en alltför stor flora av visstidsanställningar. Den bör vi sanera.
Vi tycker också att det är rimligt att de anställda ska ges goda möjligheter till vidareutbildning och kompetensutveckling. Här har vi diskussionen om individuellt kompetenskonto som också är viktigt att få med i en samlad översyn av arbetsrätten, liksom en rimligare balans mellan arbetsmarknadens parter vid konflikter.
Det här är ett antal utgångspunkter som vi menar bör tas som intäkt för en översyn av arbetsrätten. Det som görs från regeringens sida på det här området är alldeles för lite och alldeles för senfärdigt.
I det sammanhanget är en intressant fråga: Vad händer när det kommer en del goda förslag från utredningen, exempelvis att stärka skyddet för gravida och föräldralediga? Då säger man att man ska bryta ut detta ur betänkandet och skynda på. Det sades till och med att den delen skulle komma redan i januari. Erik Ullenhag pekade på maj månad, och nu kommer i bästa fall en lagrådsremiss före sommaren. Handlingskraften på Näringsdepartementet är imponerande.
Så är det på område efter område. Det kommer ingenting och det som eventuellt aviseras kommer senare, skjuts fram hela tiden eller kommer inte alls.
Det här är dystert, därför att vi vet att det finns en stor, bred majoritet i riksdagen för att få ett starkare skydd för gravida och föräldralediga. Här finns konkreta förslag från utredningen, men ingen proposition kommer från regeringen. Det är mycket intressanta frågor till Lars Lilja och företrädarna för majoriteten. Varför är det så senfärdigt på Regeringskansliet? Vad sysslar man med på Näringsdepartementet? Har man permitterat alla anställda?
Turordningsreglerna är kanske den stora diskussionsfrågan eftersom det där kommer att bli en votering som är skarp, så att säga. Jag tycker att det är intressant att vi nu har fått den regel som ger företag med upp till tio anställda rätt att undanta två nyckelpersoner när man upprättar turordningslistorna.
Det har gått bara drygt tre år sedan lagen infördes. Jag tycker över huvud taget att det är för tidigt att göra den seriösa utvärdering man behöver göra av en sådan lagändring. Men det intressanta är också varför inte Socialdemokraterna och regeringen med den inställning de har i den här frågan och med den makt de har över det statliga utredningsväsendet har tagit initiativ till någon typ av översyn eller utvärdering av lagstiftningen. Man har ju alla möjligheter att tillsätta utredningar. Man behöver inte ens fråga Vänsterpartiet och Miljöpartiet om råd, hjälp och stöd. Det är bara att tillsätta en sådan utvärdering och få fram fakta i målet.
I stället säger man, som Erik Ullenhag också citerade, att "tecken tyder på att" - det är det mest slagkraftiga som Socialdemokraterna kan få fram när de ska försöka bygga under sin kritik.
Intressant är också att den enda som har tittat närmare på detta är Niklas Bruuns utredning. På s. 506 skriver Niklas Bruun: "Utredningen har också i enlighet med sitt uppdrag diskuterat det s.k. turordningsundantaget, dvs. småföretags rättighet att undanta två nyckelpersoner vid turordning. Utredningen har konstaterat att undantaget uttryckligen införts för att avhjälpa småföretagens problem att behålla nyckelkompetens och att några systematiska erfarenheter av denna nyreglering ännu inte finns. Utredningen har därför inte lagt fram några ändringsförslag till denna del."
Den utredning som ändå finns har inte ansett att det är nödvändigt att göra någon förändring av reglerna. Och om det nu är så att det finns problem på arbetsmarknaden som överväger de fördelar som regeländringen inneburit, varför har man inte tagit till någon utredning, någon översyn från Regeringskansliets sida? Är man handlingsförlamad även på detta område?
Jag skulle vilja ha ett svar på den frågan, för lite grann är detta en fråga som verkligen är ett reellt problem enligt Socialdemokraternas argumentation. Eller är det mest så att man har tryck på sig från vissa fackliga företrädares sida att försöka hävda den här principen som har varit alltför fyrkantig, det vill säga att det är inga undantag som är Socialdemokraternas linje.
Jag vill med anledning av detta som sagt yrka bifall till reservationerna 1 och 11 och står självklart bakom samtliga kristdemokratiska reservationer.