Herr talman! Jag tackar Louise Meijer för hennes engagemang. Jag förstår det och kan dela det. Men vi har inte samma utgångspunkter.
Jag menar att vi måste tolka Fadimes ord så att det skydd som vi vill ge i lagstiftningen ska gälla för precis alla. Om det är något kulturellt normativt och kollektivt som kommer till uttryck mot en person ska vi ge skydd. Vi ska göra det om det handlar om våld i hederns namn. Men vi ska också göra det om det handlar om andra kulturella grupper eller subgrupper, inklusive kriminella gäng och religiösa sekter. Vi ska inte stanna. Vi måste se det hedersrelaterade våldet som uttryck för något kollektivt som inte enbart existerar i invandrade grupper. Vi måste se det som är likt.
Det handlar om äpplen och päron, säger Louise Meijer. Vi kan väl gilla frukt. Men vi behöver inte bli så blinda att vi tittar på en sak i taget. Vi har i en svensk kontext våld som vi måste hantera och som är allvarligt. Vi har våld i hederns namn som också måste hanteras och som är grymt allvarligt. Jag tillstår det till fullo. Vi måste ha kompetenser för att se både likheter och skillnader i de här strukturerna och hur de växer fram och behöver hanteras på olika sätt. Där tror jag att vi är fullt eniga.
Men vi ska inte glömma att det finns andra situationer som är relativt lika det som vi nu stämplar som våld i hederns namn. Vi måste kunna hantera hela panoramat av våld med lagstiftning, kompetenser, olika sociala insatser och inte minst socioekonomiska insatser för att begränsa de klyftor och avstånd vi tyvärr har i det svenska samhället i dag.