Herr talman! I justitieutskottets betänkande 28 för
innevarande riksmöte som vi nu skall behandla har
utskottet berett en proposition från regeringen med
innebörden att man på försök skall genomföra
intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel.
Frågan om elektronisk övervakning i samband med
kriminalvård har diskuterats av och till under ett
antal år. På våren 1992 fick den då tillsatta
Straffsystemkommittén i uppdrag att utreda frågan
om intensivövervakning, att studera erfarenheter
av vad man har gjort i bl.a. USA och att komma
fram till om det skulle vara möjligt att i svensk
kriminalvård använda intensivövervakning.
Syftet med att pröva detta var tvåfaldigt. Dels ville
man undvika de skadliga effekter av
fängelsestraffen som obestridligen fångarna
drabbas av genom att vistas i fängelse. Man såg
också en möjlighet till besparing, med hänsyn till
det statsfinansiella läget. Man såg också till den
ökade användningen av fängelsestraff, som har
medfört att budgeten för kriminalvården har vuxit
under senare år trots det ansträngda statsfinansiella
läget.
Förutsättningen för att man skall få delta i
försöksverksamheten, som också är geografiskt
begränsad, är att man inte har dömts till ett längre
fängelsestraff än två månader, att man frivilligt
ställer upp på det hela, att man har bostad och att
man disponerar över en telefon. Jag kan också
tillägga att man dessutom skall kunna betala för sig,
i alla fall i huvudläget.
Straffsystemkommittén har den här frågan under
beredning, men mitt under beredningen meddelade
plötsligt regeringen att den avsåg att föreslå
försöksverksamhet med elektronisk övervakning.
Det var alltså ingenting som den av regeringen
tillsatta utredningen informerades om eller
diskuterade. Det beslöts av regeringen att man
skulle lägga fram förslaget som nu har nått
riksdagens bord.
Erfarenheterna i USA har studerats av företrädare
för en del partier. Vi andra har haft möjlighet att
ta del av rapporterna från bl.a studieresor som har
gjorts i USA med anledning av den här frågan. De
rapporterna och andra överväganden har inte lett
fram till att Socialdemokraterna finner anledning
att avstyrka förslaget om elektronisk övervakning.
I vår motion med anledning av propositionen har
vi tagit upp och pekat på det angelägna i att finna
alternativa påföljder till det skadliga
fängelsestraffet. Vi delar i princip regeringens
uppfattning, även om regeringen gör en rad
straffskärpningar som faktiskt leder till längre
vistelser i fängelse och till att ett ökat antal
människor döms till fängelsestraff. Vi vill att
Straffsystemkommittén skall fortsätta att utreda
vilka möjligheter som finns till alternativa påföljder
och påföljder, som inte bara kommer före ett
fängelsestraff utan som verkligen ersätter vistelsen
i fängelse.
Uppläggningen av intensivövervakningen är gjord
på ett sådant sätt att den skall vara ett alternativ till
fängelse. I motionen har vi också pekat på att vi ser
stora möjligheter att använda elektronisk
övervakning i ett s.k. back-door-system, som
innebär att man kan förkorta fängelsevistelsen och
låta en fängelsedömd avtjäna en del av sitt
fängelsestraff i form av elektronisk övervakning.
Vi har opponerat oss mot avgifterna som nämns i
regeringens förslag. Vi anser att de är för höga. Vi
motsätter oss i och för sig inte att även den som får
verkställa sitt fängelsestraff i form av
intensivövervakning skall delta i finansieringen av
brottsofferfonden, men vi anser att den avgift som
nu gäller, 50 kr per dag, vilket alltså kan innebära
15 000 kr för en månads fängelse och dubbelt upp
för två månader, är en för hög avgift. Den ger
försöksverksamheten en felaktig inriktning.
I linje med vad som nu uppenbarligen kommer att
gälla beträffande de fängelsedömdas deltagande i
finansieringen av brottsofferfonden, anser vi att
avgiften borde sättas någonstans mellan 100 och
200 kr.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till den
reservation som är fogad till betänkandet
beträffande mom. 2.