Fru talman! Jag tycker att det är härliga tider att få diskutera kvalitet i den högre utbildningen. Betty Malmberg började med att nämna alla de studenter som nu kanske jobbar i sluttampen av sin högskole- och universitetstid. För att vara lite personlig kan jag säga att jag är i den andra ändan. Min dotter tar på fredag förmodligen på sig studentmössan och firar att det nu är dags att gå in i nästa period.
Det är spännande att följa alla de unga människor som nu också funderar på hur deras framtid ska se ut. Är det ett svenskt lärosäte jag ska ansöka till eller är det någonstans i Europa - att över huvud taget fundera på vad som ligger framför. Vi ser också studentmössor på stan och man sjunger "Sjungom studentens lyckliga dag".
Det är klart att det är oerhört viktigt att i det här sammanhanget också fundera över på vilket sätt vi ytterligare kan stärka den sektor vi diskuterar i dag, för att också visa vår respekt för alla de kommande studenter som ska söka till en utbildning som givetvis ska ha hög kvalitet.
Att välja utbildning och våga den investering som det innebär att skaffa sig en högre utbildning tror jag är spännande för många unga människor, eller lite äldre människor, men det kan också vara fyllt av lite vånda. Ska man våga sig på en utbildning? På vilket sätt kommer jag att ha nytta av den på arbetsmarknaden? Det är mycket av det som har varit uppe i debatten redan i dag.
I tidigare debatter om kvalitet i den högre utbildningen och hur man ska välja har möjligheten med rankningslistor förts fram. På det sättet skulle man också se vilka universitet och högskolor som har bra utbildningar. Men det vi diskuterar i dag, med anledning av den här propositionen, handlar faktiskt om att fundera på ett ännu mer grundläggande arbetssätt. Vad är det som är kvalitetsdrivande i den högre utbildningen och hur kan det ytterligare driva fram en högre kvalitet?
Centerpartiet och alliansregeringen har under sina år visat att utbildning och forskning är prioriterade både utifrån individens perspektiv och givetvis också utifrån samhällets perspektiv, utifrån Sverige som kunskapsnation men också utifrån Sveriges konkurrenskraft.
Fru talman! Det resursfördelningssystem som vi har i dag tillkom i stort sett under den förra borgerliga regeringen. Redan då fanns kvalitetsindikatorer med i förslagen. Beslut togs, men innan de hann börja gälla ändrade sig en ny riksdag och så blev det ingenting.
Sedan gick det ytterligare ett ganska stort antal år då man diskuterade kvalitet och man tillsatte utredningar. Det blev tilläggsdirektiv och så vidare. Men det är först nu, än en gång med en borgerlig regering, som vi vågar lägga fram ett förslag på det här området. Det är klart att det också i det är sprängstoff att diskutera kvalitet och värdera vad som är kvalitet.
I dag handlar det om att ha ett kvalitetsdrivande system för utbildningsresultat av hög kvalitet. Det är ju i dag nya krav på universitet och högskolor som man ställs inför för att kunna möta framtidens utmaningar om ökad frihet, internationalisering och hög kvalitet. Då krävs det att kvalitetssäkringssystemet utvecklas.
Jag ska ändå bara beskriva det här förslaget i korthet, precis som det har beskrivits innan. Det är ju så att resurserna ska fördelas utifrån både antal helårsstudenter, helårsprestationer och utvärdering av utbildningsresultat. Det är endast en mindre del som fördelas utifrån resultat, och inget lärosäte, som man skriver i propositionen, kommer att få mindre pengar. Snarare är det så att man kommer att fortsätta fördela utifrån det resursfördelningssystem som redan finns.
I debatten har man hävdat att nu kommer man som grund för fördelningen enbart att ha studenternas självständiga arbeten. Men det är bara en av tre faktorer. En minst lika viktig faktor handlar faktiskt om universitetens och högskolornas självvärdering av utbildningens resultat, en oerhört viktig faktor.
Flera har lyft fram i debatten att det här faktiskt är någonting som högskolor och universitet gör väldigt ofta. Man granskar sin utbildning. Man granskar lärosäten emellan. Man granskar hela tiden studenternas arbeten och den kvalitet som de också innehåller.
En ytterligare del kommer att vara att man faktiskt tittar över på vilket sätt den här utbildningen också är användbar på arbetsmarknaden. Då är det oerhört viktigt att ha den dialogen med de tidigare studenterna, och vi vet att redan i dag finns den dialogen vid ett antal lärosäten och den går också att utveckla.
Utvärderingen ska ske i fyraårscykler. Jag vill ändå påpeka att det skrivs och det sägs, och det är oerhört viktigt, att utvärderingen präglas av relevans, likvärdighet, transparens och förutsägbarhet. Mycket av det som man talar om att den inte skulle innehålla. Men om man går igenom logiken som finns i det här förslaget ser man att det är väldigt tydligt.
Det är oerhört viktigt att lärosätena involveras i utvärderingsprocessen och ges möjlighet att både redovisa och förklara sina resultat. Själva granskningen ska ju ske av bedömargrupper. Det har skett tidigare, och det har varit framgångsrikt i tidigare utvärderingar. Det är klart att de bedömargrupperna också kommer att ha en relevant sammansättning, och man lyfter fram både experter på området som en del i bedömargrupperna men också arbetslivsföreträdare och studenter.
Man har hävdat härifrån att studenter inte skulle ha någon möjlighet att vara med i utvärderingsprocessen. Men då har man inte läst propositionen i sin helhet.
Begreppet anställningsbarhet har, i en väldigt bred betydelse, kommit alltmer i fokus. Jag tror att det är viktigt att se att det inte enbart handlar om att skaffa sig en anställning på arbetsmarknaden, utan det kan också handla om att som entreprenör testa sina kunskaper. Det är därför det är så viktigt att det också inkluderas i kvalitetsutvärderingen.
I dagens betänkande ingår en granskningsrapport från Riksrevisionen som heter
Studenternas anställningsbarhet - regeringens och högskolans insatser
. Här konstaterar vi i utskottet att uppdrag på det här området redan finns med i regleringsbrevet för 2010 både till högskolor och universitet och i regleringsbrev till Högskoleverket.
Fru talman! Det har varit lätt att säga i debatten: Visst ska vi fördela resurser utifrån kvalitet. Men så snart det finns konkreta förslag har framför allt oppositionen haft väldigt svårt att förhålla sig till det. Man har hängett sig åt att kritisera stort och smått på olika sätt. Jag tror att det beror på att man har svårt att kombinera synen på fördelning efter kvalitet med att det ska vara lika för alla.
En fråga som har varit aktuell under hela våren har varit de här förslagen och de underlag som har funnits under processen. Visst kan man ibland säga att processen måste ske ganska snabbt, men det vi framför allt ska diskutera här i dag är ju det förslag som ligger.
Det som är en bärande tanke när vi eftersträvar en större autonomi för våra lärosäten är att vi samtidigt måste ha ett ansvar för att säkra kvaliteten. Vi ska utvärdera resultatet och inte själva innehållet i undervisningen. Socialdemokratiska företrädare skrev i en debattartikel i Göteborgs-Posten i maj att hela utbildningen, inte bara sluttampen, ska bedömas. Man vill att Högskoleverket ska granska utbildningarnas upplägg, står det längre fram i artikeln, och så har man tre krav. Det kan kännas lite löjeväckande när det första kravet är att Högskoleverket även i framtiden ska tillåtas granska utbildningarnas kvalitet. Vi pratar ju om en fördelning utifrån kvalitet och att man ska titta på det resultat som sedan ska ligga till grund för detta. Det är vad det handlar om.
Socialdemokraternas synsätt, och kanske resten av den rödgröna oppositionens synsätt också för den delen, visar att man inte litar på lärosätenas egen självvärdering som en betydelsefull del av kvalitetsvärderingen, utan den är något som man vill överpröva. I reservationen skriver man: "Därför måste både utbildningens innehåll och mål, form och resultat granskas, dvs. hela kunskapsprocessen."
Man ska tydligt peka ut vad det är för brister som man ser. Snacka om detaljreglering! Det visar den låga tilltro som man har till landets lärosäten när man föreslår överprövning på det här sättet.
Fru talman! Sveriges lärosäten har en central roll både för samhället och för den enskilda människans utveckling och välstånd. Centerpartiet och alliansregeringen anser att Sveriges universitet och högskolor ska vara utbildningsanordnare av hög kvalitet, utgöra en kritiskt reflekterande kraft i samhället och vara tillväxtcentrum för ny kunskap och innovation. För att nå detta är frihet och ett större självstyre nödvändigt. Men ökad frihet måste också följas av väl fungerande system för kvalitetsutvärdering, och det är det vi har framför oss att debattera och besluta om i dag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)