Fru talman! Ulrika Carlssons resonemang har sina poänger och kan låta vettigt isolerat från vad det här faktiskt handlar om. Det är klart att man ska lita på människor, det menar jag också. Men om det nu är så att regeringen menar att utgångspunkten är att vi ska lita på att universiteten tar med studenternas åsikter, varför ska vi inte lita på att universiteten tar med examensarbetena? Varför ska vi inte lita på att universiteten tar med alumnienkäter? Hela det resonemanget faller. Om man argumenterar för att alla kriterier ska bort därför att vi litar på att de sköter det själva får man rimligtvis ta bort alla kriterier. Om man i andra hand menar att vi ska ha några kriterier kvar är det rimligt att man faktiskt
har
kriterier och att vi säger att man har kriterier. Då kan man inte argumentera mot andra kriterier och säga: Men vi litar på dem. Det blir ett väldigt konstigt synsätt.
Rimligtvis tycker regeringen att vissa kriterier är viktiga, nämligen granskningen av examensarbetena och resultaten - och jag kan säga att de är bra och viktiga - och andra saker är oviktiga, nämligen studenterna, och dem kan man ta med om man känner för det.
Det är den enda rimliga slutsatsen. Man kan inte argumentera på ett sätt med vissa saker och på ett annat sätt med andra. Jag vet att studenter redan i dag är med och att man har interna utvärderingar och så vidare. Det tycker vi är alldeles utmärkt. Men nu pratar vi om ett system som vi ska inrätta och som vi tycker ska vara kvalitetsdrivande och som vi också vill koppla resursfördelning till. Då är det faktiskt en helt annan sak, och då får man antingen argumentera för att alla regleringar från staten ska bort eller faktiskt vara tydlig med vilka regleringar man vill ha och vilka man inte vill ha.