Herr talman! Jag har inte gjort så förskräckligt mycket anteckningar utan i stället suttit och försökt att lyssna till de vackra inlägg som har kommit från de senaste talarna. Jag vill med en gång meddela att jag stöder utskottets förslag nästan i sin helhet, dock ej vad gäller mobiltelefonpratande vid bilkörning. Det gäller reservation nr 7 under punkt 10. Det är tydligen den som upptar mest intresse här.
Det har varit ganska märkligt att följa ärendets gång. Detta är ett av de få ärenden, åtminstone enligt vad kanslipersonalen berättar, som har justerats inte en gång utan två gånger på ganska kort tid. Den sista justeringen hann jag inte ens medverka i, för det blev så sen kallelse att jag var kvar nere i Skåne.
De talare som nu är glada och nöjda önskar jag naturligtvis all lycka till, och jag hoppas att de har rätt. Vad man gör nu är nämligen att godkänna utskottets ställningstagande om att det i dagsläget inte är klarlagt vilka av alla distraktionsmoment som kan riskera att framkalla vårdslöst beteende. Man avvaktar vidare forskning. Med distraktionsmoment tror jag att man menar alltifrån att sms:a, sitta och raka sig, sminka sig, hantera stökiga barn etcetera.
Jag skulle kunna räkna upp åtta tio distraktionsmodeller till som är möjliga att få fram under bilkörning. Skulle det förhindra en ny lagstiftning? Det skulle nog inte bli mycket lagstiftning av över huvud taget om vi skulle ta hänsyn till alla störande moment vad gäller andra lagföringar.
Hur som helst har man nu sagt att majoriteten följer slutsatsen att utskottet i avvaktan på förutsett beredningsarbete inte är berett att vidta någon åtgärd med anledning av de väckta motionsförslagen, varför dessa avstyrks helt. Man lämnar alltså carte blanche till regeringen och verkar glad över att ha gjort det och blivit av med frågan. Jag läste för ett tag sedan ministerns uttalande. Hon uttryckte inte alls någon åsikt att det skulle bli någonting av med detta förbud. Det blir alltså en fajt för er som har förlitat sig på henne att ta itu med detta och se till att det blir någonting av det.
Det enda jag tycker är en icke-åtgärd gjorde att jag, när jag hörde alla vackra tal och läste alla motioner tidigare, uppriktigt trodde att man nu var angelägen att göra någonting åt detta. Så är det dock tydligen inte. Man talar om hur många dödsfall i trafiken som kan ha orsakats av detta. Ja, visst har dödsfall orsakats - det är bara det att vi i Sverige inte har en susning om hur många det kan vara, för här finns ingen statistik på detta.
Av juridiska skäl och integrationsskäl får man nämligen inte kontrollera med mobiltelefonen vad som kan ha hänt strax innan en olycka, till exempel. Det är i stället som någon sade - jag tror att det var Lars Mejern Larsson - att det finns amerikanska undersökningar som tydligt och klart visar att detta är ytterligt farligt och har lett till väldigt många dödsfall.
Våra myndigheter har också varit ganska ambivalenta i denna fråga. Vägverket, föregångare till Trafikverket, tyckte att det var okej att det inte behövdes några förbud när det gäller sms:ande och mobiltelefonringande. Sedan har man ändrat uppfattning. Det är likadant i VTI, där nu utskottet har tillbringat två dagar. Där hade vi en föreläsning om detta där det sades ungefär att det å ena sidan kan vara så, och å andra sidan kan det vara si. Jag blev inte riktigt klok på det.
Föregångaren till den föredraganden, Christopher Patten vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, alltså VTI, säger i dag att han skulle välkomna ett förbud mot att sms:a när man kör. Han säger att den nuvarande lagen kan göras tydligare, och särskilt yrkesförarna borde få tydligare regler. Trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall vid Trafikverket säger att politikerna bör sätta ned foten och tala om vad de vill, för det händer alldeles för lite i diskussionerna om mobiler i trafiken. Detta är en demokratifråga, och det behövs en öppen debatt. Sifoundersökningar visar också att svenska folket med betryggande majoritet vill ha en förändring till stånd.
Nu hoppas jag att den statistik som inte finns i vårt land inte görs under det år då vi tänker vänta på att eventuellt få någonting gjort. Det vore nämligen rätt förfärande att vara medveten om att några faktiskt strök med därför att vi tog god tid på oss. Jag tycker inte att vi skulle ha gjort det i det här fallet. Jag tycker att vi skulle ha meddelat regeringen vår mening: att det nu är dags att meddela ett förbud för sms samt för samtal utan handsfreeutrustning.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservation nr 7 under punkt nr 10. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.