Herr talman! Utskottsmajoriteten slår sig till ro, tycker jag, med att etappmålet för 2020 ser ut att uppnås eftersom antalet olyckor med allvarlig utgång minskat i högre takt sedan 2009.
Jag tycker också att det är positivt att fler mötesfria vägar, sänkta hastigheter på landsvägarna och säkrare bilar har lett till färre dödsolyckor. Jag nämnde dock i mitt anförande att olycksstatistiken inte ser så bra ut om man bryter ned den och tittar på olika trafikantgrupper för sig. Det är bilförarna som klarar sig bättre och bättre medan de oskyddade trafikanterna fortfarande lever lika farligt, till exempel våra barn som cyklar och går på väg till skolan.
Enligt en rapport från Trafikanalys var 34 procent av de omkomna i trafiken år 2009 oskyddade trafikanter, detta trots att de bara står för 5 procent av färdsträckan. Det är alltså nio gånger så farligt att sätta sig på en cykel som att kliva in i en bil.
Jag har en fråga till Elisa Roszkowska Öberg: Varför tar inte Alliansen detta på allvar och gör det som krävs, inför en hastighetsbegränsning på 30 kilometer i timmen på ställen där bilister, gående och cyklister ska samsas?