Herr talman! "Mr Watson, come here. I want you" Så löd det första telefonsamtalet i världshistorien. Det gjordes mellan vinden och bottenvåningen hemma i Bells bostad år 1876. Då för 135 år sedan var det en sensation att via en maskin kunna prata mellan våningarna i ett hus.
Inte kunde man ens i sin vildaste fantasi på den tiden föreställa sig att vi här i dag i Sveriges riksdags kammare diskuterar faran med att använda en mobiltelefon i ett motordrivet fordon. Det gäller framför allt faran med att prata med frugan hemma i Värmland, att sms:a till kompisen som semestrar i Asien, surfa efter de bästa lunchrestaurangerna i Bryssel eller spela Angry Birds när du kör.
Den här debatten kommer att handla om trafiksäkerhet. Det gäller den moderna trafiksäkerheten. Det är den som går flera steg längre än den trafiksäkerhet som debatterades i riksdagen på 50-talet. Det är dags att uppdatera 1951 års lag om straff för vissa trafikbrott till 2.0, eller rättare sagt till 2011 års standard.
Herr talman! Jag vill tala om trafiksäkerhet och hur vi på bästa sätt ska fortsätta i nollvisionens anda för att driva på och minska antalet döda och svårt skadade i trafiken.
Alltsedan vi socialdemokrater lyfte fram ett nytt synsätt på trafiksäkerhet, den så kallade nollvisionen år 1997, har arbetet med trafiksäkerhet fått inriktningen mot att tillåta den mänskliga faktorn. Vägar och fordon bör anpassas till att ingen människa är felfri. Vi begår misstag, men konsekvenserna av misstagen ska så långt som möjligt minimeras. Därav nollvisionen att ingen människa ska dödas eller skadas svårt i trafiken.
Sedan det första beslutet fattades har trafiksäkerheten skruvats upp, och både de som bygger nya vägar och de som tillverkar bilar i vårt land har intensifierat arbetet med säkerhet. Vi har blivit erkända runt om i världen för vårt arbete med säker trafik. Vårt arbete har successivt förändrats för att göra förare, gångtrafikanter, cyklister med flera medvetna om riskerna. Men även investeringar som gjorts har varit inriktade på mer säker trafik med mitträcken, mötesfria två-plus-ett-vägar och fartkameror. Detta har gjort att det i dag är Sverige och Storbritannien som strider om tätpositionen när det gäller minst antal omkomna i vägtrafiken per 100 000 invånare.
Men trafiksäkerhetsarbetet får inte vila för att vi nu ser att det går åt rätt håll, herr talman. Därför vill vi att en oberoende kritisk granskare ska utvärdera de gjorda nollvisionsinsatserna.
Nej, vi får inte vila. Vi måste fortsätta att arbeta för en säker trafik. År 1956 släppte Ericsson sin första mobiltelefon, en naturlig utveckling av den trådlösa telefonin. Mobilen var väldigt otymplig då den vägde hela 40 kilo och tog upp hela bagageutrymmet. Det var ingen telefon som man direkt kunde bära med sig. Den var fastinstallerad i bilen.
I dag ser mobiltelefonen annorlunda ut. Den är liten och smidig, och den är med överallt när vi kör bil. I dag ringer vi inte bara med den, utan många har en stor del av sina liv i mobilen. Det är Facebook och Twitter. En ganska nyligen gjord undersökning av Trygg Hansa visar även att fyra av tio sms:ar i bilen.
För att undvika olyckor är bilförarens koncentration på bilkörningen en av de viktigaste faktorerna. Samtal i mobiltelefon i samband med bilkörning är en faktor som i många undersökningar utmärker sig som särskilt farlig och är ett av de vanligaste distraktionsmomenten som en förare kan ägna sig åt.
Herr talman! I en ny studie som publicerads i American Journal of Public Health i höstas konstaterar forskarna Fernando Wilson och Jim Stimpson vid University of North Texas att år 2008 berodde en av sex bilolyckor med dödlig utgång i USA på att föraren var distraherad. Det är alltså dags att ta till sig av ny forskning också i vårt land.
Vi anser att gjorda undersökningar måste respekteras eftersom det handlar om att rädda människoliv. Mobiltelefonens speciella ställning måste därför tas på allvar.
Herr talman! Därför är det bra att utskottet är så gott som enigt och föreslår ett tillkännagivande till regeringen. Det betyder att regeringen ska granska aktuell forskning kring mobiltelefoni och trafiksäkerhet för att sedan, senast 2012, återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder eller med en redovisning av vidtagna åtgärder när det gäller användandet av mobil vid bilkörning.
Vi socialdemokrater är glada över att det sunda förnuftet till slut fått råda. Att utskottet nu ändrat sig och ställer sig bakom förslaget om ett tillkännagivande är ett steg i rätt riktning för att uppnå en bättre trafiksäkerhet.
Herr talman! Självklart står vi bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Pia Nilsson (båda S).