Fru talman! Sven Brus har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa tilltron till systemet med sjuk- och aktivitetsersättning. Anna Lilliehöök har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta så att Försäkringskassan arbetar för att så få som möjligt ska beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning.
Sammanfattningsvis är både Sven Brus och Anna Lilliehöök oroade över ökningen av antalet nytillkomna aktivitets- och sjukersättningar. De framför kritiska synpunkter på den så kallade ettårsregeln, som de anser automatiskt leder till att sjukskrivna beviljas aktivitets- eller sjukersättning utan att alla rehabiliteringsinsatser först har uttömts. De åberopar också uppgifter om att Försäkringskassan genom bonus skulle ha premierat handläggare att föra över personer från sjukpenning till aktivitets- eller sjukersättning.
Eftersom interpellationerna berör samma frågeställningar, det vill säga utvecklingen av antalet aktivitets- och sjukersättningar och regeringens åtgärder på området, besvarar jag dessa genom detta samlade svar.
Inledningsvis kan jag instämma i att utvecklingen av antalet nya aktivitets- och sjukersättningar inte är tillfredsställande, men enligt de senaste prognoserna beräknas antalet nya ersättningar nu successivt komma att minska från ca 73 000 under 2004 till knappt 70 000 i år. Denna minskning förväntas bli ännu större åren därefter delvis på grund av det avsevärt avtagande inflödet till sjukpenning som varit under en längre tid. Eftersom utflödet från sjukersättning samtidigt successivt ökar, främst beroende på att många personer med sjukersättning blir ålderspensionärer, minskar om några år också det totala antalet personer med aktivitets- och sjukersättning.
Den så kallade ettårsregeln, som infördes den 1 juli 2003, syftar till att tidigt utreda om arbetsförmågan är långvarigt eller varaktigt nedsatt av medicinska orsaker och få till stånd adekvata rehabiliteringsinsatser så tidigt som möjligt i sjukfallen. Härigenom ska utredningsarbetet effektiviseras och de regionala skillnaderna minska inom Försäkringskassan vid handläggning av de långa sjukfallen. Regeln innebär således att om det vid utredningen framkommer att rehabiliteringsmöjligheterna inte är uttömda och arbetsoförmågan består, ska den försäkrade även fortsättningsvis ha rätt till sjukpenning eller rehabiliteringspenning. Det är således inte fråga om att efter ett år automatiskt byta ut sjukpenningen mot sjuk- eller aktivitetsersättning. Denna regel ska helt enkelt förstärka tilltron till försäkringen genom att de försäkrade, oavsett var de bor i landet, får rätt slags ersättning från sjukförsäkringen.
Jag har ingen annan uppfattning än interpellanterna om att alla rehabiliteringsinsatser ska vara uttömda innan en sjukskriven person beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning. Jag vill dock understryka att Försäkringskassans ansvar består enbart av att samordna rehabiliteringsinsatserna och att det sedan är arbetsgivaren eller hälso- och sjukvården som svarar för att arbetslivsinriktade respektive medicinska rehabiliteringsinsatser kommer till stånd.
Den studie om långtidssjukskrivna som Sven Brus nämner, visar tydligt att en stor del av de sjukskrivna skulle kunna arbeta om de i högre grad kunde påverka sina arbetsförhållanden, till exempel få förändrade arbetsuppgifter, arbeta i lägre tempo eller färre timmar per dag. Studien indikerar att det finns arbetsgivare som skulle kunna ta ett större ansvar för att anpassa arbetssituationen efter den sjukskrivne anställdes behov och förutsättningar. I anslutning härtill vill jag nämna att regeringen i april tillsatte en särskild utredare för att göra en översyn av rehabiliteringsansvaret i arbetslivet.
Anna Lilliehöök åberopar en studie, enligt vilken det finns personer som efter en tid med aktivitets- eller sjukersättning både vill och anser sig kunna arbeta. Jag har ingen annan uppfattning än att det är högst angeläget att såväl återstående som återvunnen arbetsförmåga hos personer med aktivitets- eller sjukersättning tas till vara, och regeringen avser att i höst komma med förslag inom detta område.
Avslutningsvis vill jag meddela, angående uppgiften om att vissa länskontor skulle tillämpa en övertidsersättning som kan uppfattas som en bonus för att överföra personer från sjukpenning till sjuk- eller aktivitetsersättning, att det enligt Försäkringskassan inte längre lämnas några sådana ersättningar.